Skoltrött

Jag har aldrig skrivit om skolan i min blogg men nu är det dags. Inspiration eller borde man säga adrenalin kan komma helt oväntat.

Så här skriver en av mina högt respekterade arbetskamrater på ett Facebook-inlägg idag:

"När jag hör bonusbarnen berätta om sina dagar i skolan känner jag att jag har en rätt ok arbetsmiljö. Mina kollegor brukar aldrig låsa in mig i ett litet rum, inte heller säger de att nån av mina föräldrar är ful eller gömmer min mössa. Aldrig kastar nån grus på mig, kallar mig för gris eller sliter sönder mina kläder."

Jag blir alldeles matt i knäna och känner ett obehag krypa över mig som ett klibbigt täcke. Har det verkligen inte hänt ett nånting på 43 år? Var är alla vuxna? Producerar de dokument (skriftliga omdömen), dricker kaffe eller tittar åt ett annat håll?

Jag har en väninna som tillbringade nästan hela lågstadiets raster inlåst på toaletten. Eftersom vi var TVUNGA att gå ut på rasten föredrog hon att sitta där och låtsas kissa i 20 minuter för att få vara i fred. Jag var också liten och rädd och satt också inlåst på toaletten i perioder eller alternativt försökte träna på att vara osynlig.
Det bästa jag visste var om det fanns en vuxen praktikant som gick rastvakt. Fröknarna som det hette på min tid syntes sällan till, eftersom det inte fanns några skriftliga omdömen på den tiden kvarstår kaffet eller synfel.  De få gånger det fanns rastvakt  gick jag och några med mig och höll den vuxna i handen HELA rasten. Någon enstaka gång om det var så jävla dåligt väder att det knappt gick att få upp ytterdörren jag fick vara inne och rita. Jag älskade att rita och måla.  Jag undrar fortfarande efter 43 år varför jag inte fick sitta inne och rita på rasten när det var det bästa jag visste?
Hur svårt kan det vara.....

All Hallows Eve

Äntligen Halloween! Min favorithelg. I år infaller Halloween för ovanlighetens skull på Svenska almanackans Alla helgons Afton den 31 oktober och sammanfaller så att säga med den svenska hitte-på-dagen. Min plan var därför att har riktig baluns för de döda denna fredag fast jag hann inte riktigt med. Det blir inte alltid som man tänkt...Istället får man improvisera på kontorstid om man säger så.
I de flesta länder är 1 november en helgdag men inte i Sverige vilket stör mig nåt oerhört. Vi skulle verkligen behöva en extra ledig dag så här på höstkanten men här lade man den på en lördag "för att det skulle passa bättre in i arbetsveckan".

Det är som vanligt både tungt och skönt på samma gång att gå in i mörkertiden. Det mesta är fixat och klart inför vintern förutom att jag fortfarande har saker kvar i växthuset med anledning av den sanslöst milda hösten. Olivträd och citronträd står fortfarande kvar i växthuset med en liten frostvakt - rekord.. Så länge det inte är under minus 5 grader klarar det sig säkert bättre därute i ljuset och svalkan.
I natt är väven mellan de döda och de levande som allra tunnast och i morgon ska det ändå bli det kalas för alla mina släktningar!

Läs mer om solåret här: http://kokospelle.blogspot.se/2009/10/solens-ar-en-hednisk-resa.html

Nystart i (B)oktober

Min bokhylla svämmar över av böcker, mitt sängbord syns knappt under alla böcker och så ligger det ett gäng utspritt i resten av huset. Mitt bokkonto är skyhögt och jag älskar verkligen att läsa. Det är bara en sak som stör mig och det är inte oordningen i hyllan vilket man vid en första anblick skulle kunna tro. Nej det är betydligt värre än så.

I den där röriga bokhyllan finns det förutom en del romaner självhjälpsböcker av typen "Älska dig själv", Mindfulness, böcker om kreativitet, andnings- och meditationsövningar och yogaböcker med massor av bra tips och trix. Följer jag någon av dessa rekommendationer? Nej det gör jag inte - förutom lite sporadiskt - för det mesta far jag runt helt tanklöst utan koll.
En annan del av hyllan är proppfull med kokböcker. Det är böcker om bakning, det är böcker av kändiskockar och det är om sallader och indiska köket och mycket mer. Lagar jag recepten i böckerna? Nej det gör jag inte. Jag tittar på bilderna och sen rör jag ändå ihop nån köttfärssås på måfå eller steker en köttbit rakt upp och ned.
Det finns också böcker om självhushållning, permakultur, trädgårdar och odling. Hur går det då? Jovars, men det är tur att jag inte ska överleva en vinter på skörden om man säger så.
Det finns också hobbyböcker i samlingen. Om oljemålning, akvarellmålning, tenntråd, broderi och smyckestillverkning för att nämna något. Men.....eh nej inte det heller.
Jag funderar på ett nyårslöfte redan nu så här i början av oktober. Att jag ska blunda varje måndagkväll, ta en bok på måfå ur från någon av de olika kategorierna och så göra minst en konkret sak ur den boken innan veckan är slut i ett helt år.
Undrar vad som skulle hända då?

Trädgårdmirakel

"You can bury a lot of troubles digging in the dirt" - unknown


Citronträdet har överlevt efter en behandling som i det närmaste måste likna tortyr.... Först fick det spinn och åkte ut i stallet, sen fick det bo i sadelkammaren hela vintern där är det mörkt och kallt. Det såg helt dött ut när det kom fram men jag kom mig inte för med att slänga det, utan det hamnade i uthuset, i vad som måste likna en halvskum öken och häromveckan fick jag mot alla odds för mig att hälla över det en hink vatten. Idag upptäckte jag att de till synes döda grenarna fått nya små gröna skott. Nu har jag klippt till det och hoppas. Återuppstånden från de döda skulle man kunna säga...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den gula rosen jag köpte för en spottstyver på snabbköpet och övervintrade i växthuset har blivit helt makalös. Blommar med stora gula rosor och är fjärran från den lilla morsdagsros den en gång var. Vardagsmirakel...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår Rhododenron har också efter många års tynande tillvaro också inkarnerat på nytt.

 "The best place to find God is in a garden. You can dig for him there" - George Bernard Shaw

Det krävs mod att bli gammal!

Jag har nyligen firat att jag nått ända fram till den aktningsvärda åldern 50 och fått frågan ett antal gånger:
- Har du åldersnoja nu när du ska fylla 50?

Svaret på den frågan är ett tveklöst JA. Så ini helvete. De som kommer med klämkäcka svar av typen " man är inte äldre än man gör sig" ljuger.

Åldersnojan tar sig tack och lov olika uttryck.

Jag är rädd för döden (både min egen och andras) och jag är dessutom hypokondrisk. Minsta krämpa och jag googlar direkt och ni anar inte vilka skrämmande diagnoser "en klump i halsen" kan ha förutom en vanlig förkylning - ALS är fullt möjligt, för att inte tala om alla cancerformer eller giftstruma. Och får ni en rostagg i fingret så googla INTE på det för då får ni veta att det kan orsaka en amputation av hela armen i den sämsta prognosen. Om denna hypokondri var illa förut tar det sig nu helt andra dimensioner. När jag fick ont i knäna vid 25 år tänkte jag knappt på det - när jag får ont i knäna idag kan jag inte sluta tänka på det för det kanske aldrig går bort?

Fördelarna med nojan är att jag nu kan göra saker "med ålderns rätt". Vid 50 är det färdiglekt och kom inte och stick upp för då klipper jag till er med handväskan! Om jag tidigare varit egensinnig och obstinat kommer det nu att nå nya höjder.

Här är en underbar förebild i tantvärlden vilket indikerar att jag borde skaffa en ny garderob. Geraldine McEvan som Miss Marple:

 

För rent statistiskt om ingen Googlad diagnos tar livet av mig kommer jag kunna göra saker med "ålderns rätt" i minst 35 år till.

Bilstrul = Uteliv bakom knuten

Det började med att det var svårt att få tydligt svar på bilfrågan då många viljor skulle jämkas samman. Det slutade med att vi faktiskt hade tillgång till bil men då hade vi redan bestämt oss för att inte åka iväg någonstans vilket kändes lite tungt. Det var ju så sagolikt fina kvällar denna sista aprilvecka och tanken kunde inte släppas om en natt under bar himmel.
Fast vem har sagt att man måste åka bort när man i princip bor i skogen? Sagt och gjort vi packade ryggsäcken, gick 300 meter ned till båtplatsen där det finns både en gräsplätt att tälta på och en eldplats. En eldplats var faktiskt ett krav för det är så torrt i backen att man riskerar att elda upp hela bergslagen om man tänder en brasa på fel ställe.

Vi grillade hemgjorda lammkorvar, åt och pratade ackompanjerade till storlommens sång framåt småtimmarna. Grängen låg spegelblank och bjöd på sin bästa sida. Inte behövde jag ordna hästvakt heller det var bara att kila hem och ge kvällshö.

Det var en fantastisk vacker natt med mycket fågelsång när det ljusnade. Ett drama utspelades utanför tälten men jag hann bara se en skugga av vem vet vad mellan de risiga granarna och så hörde jag några fåglar skrika varningsrop helt  hysteriskt. Var det räven som känt lukten av lamm och som kilade förbi?

Nätsjön Silverleden april 2014

Det var en fasligt lång vinter, en vinter som  paradoxalt inte ens var nån direkt vinter. Det var regnigt och blötsnö och det var ta mej fan mörkt i tre månader efter den där fina natten vid Flosjönäset. Nu har molnen äntligen lättat något. Hela första veckan i april sken solen och jag kände att nu måste vi bara ut igen. Dessutom ansåg jag att det var dags för pappans nya ryggsäck, en Osprey Aether 70 att komma ut på första turen (den förra Berganssäcken är troligtvis till salu ifall det finns någon hugad spekulant?)
Silverleden har en hel del oprövade vindskydd slog det mig i fredagseftermiddag. Efter lite surfande på nätet samlade vi sedan styrkorna, packade ryggsäckarna och styrde kosan till Nätsjön. Lagom långt att gå och lagom tills vi kom dit gick solen - som lyst ihärdigt genom kontorsfönstret hela arbetsveckan - i moln. Det gjorde inte så mycket för vi fick åtminstone ett andningshål och vi fick sova i vindens sus igen efter den instängda vintern. Brasan brann gott och köttfärsjärparna smakade ypperligt.
Mycket fin stig att vandra dit på och ett fantastiskt fint vindskydd med rostavlor(!) på väggen. Vi undrar fortfarande vem som hängde dit dom och varför?

Dot vid brasan

På spaning efter fågel

En ny deltagare var med på utflykten. Bordercollien Dot har tillträtt flocken sedan sist men hon tyckte att det här med att sova ute inte var någon direkt höjdare. Hon sov oroligt i det riggade tältet och skällde oroligt och med jämna mellanrum ut i mörkret. Det var som om hon tänkte att här går alla och lägger sig och så ska jag en ensam vaken liten bordercollie hålla vakt. Till sist fick hon komma längst in i vindskyddet där jag låg på en bänk - där fick hon ligga vid mitt huvud och somnade till sist med en djup suck. Att ha tre aktiva bordercollies med på utflykt kräver ett visst fokus kan jag säga - det händer något hela tiden och det blir inte mycket kontemplation i brasans sken. Men kul är det!

Köttfärsjärparna










Tessy - Aktiv bordercollie med säkerhetslina

Utsikt över silverknuten