Bilstrul = Uteliv bakom knuten

Det började med att det var svårt att få tydligt svar på bilfrågan då många viljor skulle jämkas samman. Det slutade med att vi faktiskt hade tillgång till bil men då hade vi redan bestämt oss för att inte åka iväg någonstans vilket kändes lite tungt. Det var ju så sagolikt fina kvällar denna sista aprilvecka och tanken kunde inte släppas om en natt under bar himmel.
Fast vem har sagt att man måste åka bort när man i princip bor i skogen? Sagt och gjort vi packade ryggsäcken, gick 300 meter ned till båtplatsen där det finns både en gräsplätt att tälta på och en eldplats. En eldplats var faktiskt ett krav för det är så torrt i backen att man riskerar att elda upp hela bergslagen om man tänder en brasa på fel ställe.

Vi grillade hemgjorda lammkorvar, åt och pratade ackompanjerade till storlommens sång framåt småtimmarna. Grängen låg spegelblank och bjöd på sin bästa sida. Inte behövde jag ordna hästvakt heller det var bara att kila hem och ge kvällshö.

Det var en fantastisk vacker natt med mycket fågelsång när det ljusnade. Ett drama utspelades utanför tälten men jag hann bara se en skugga av vem vet vad mellan de risiga granarna och så hörde jag några fåglar skrika varningsrop helt  hysteriskt. Var det räven som känt lukten av lamm och som kilade förbi?

Nätsjön Silverleden april 2014

Det var en fasligt lång vinter, en vinter som  paradoxalt inte ens var nån direkt vinter. Det var regnigt och blötsnö och det var ta mej fan mörkt i tre månader efter den där fina natten vid Flosjönäset. Nu har molnen äntligen lättat något. Hela första veckan i april sken solen och jag kände att nu måste vi bara ut igen. Dessutom ansåg jag att det var dags för pappans nya ryggsäck, en Osprey Aether 70 att komma ut på första turen (den förra Berganssäcken är troligtvis till salu ifall det finns någon hugad spekulant?)
Silverleden har en hel del oprövade vindskydd slog det mig i fredagseftermiddag. Efter lite surfande på nätet samlade vi sedan styrkorna, packade ryggsäckarna och styrde kosan till Nätsjön. Lagom långt att gå och lagom tills vi kom dit gick solen - som lyst ihärdigt genom kontorsfönstret hela arbetsveckan - i moln. Det gjorde inte så mycket för vi fick åtminstone ett andningshål och vi fick sova i vindens sus igen efter den instängda vintern. Brasan brann gott och köttfärsjärparna smakade ypperligt.
Mycket fin stig att vandra dit på och ett fantastiskt fint vindskydd med rostavlor(!) på väggen. Vi undrar fortfarande vem som hängde dit dom och varför?

Dot vid brasan

På spaning efter fågel

En ny deltagare var med på utflykten. Bordercollien Dot har tillträtt flocken sedan sist men hon tyckte att det här med att sova ute inte var någon direkt höjdare. Hon sov oroligt i det riggade tältet och skällde oroligt och med jämna mellanrum ut i mörkret. Det var som om hon tänkte att här går alla och lägger sig och så ska jag en ensam vaken liten bordercollie hålla vakt. Till sist fick hon komma längst in i vindskyddet där jag låg på en bänk - där fick hon ligga vid mitt huvud och somnade till sist med en djup suck. Att ha tre aktiva bordercollies med på utflykt kräver ett visst fokus kan jag säga - det händer något hela tiden och det blir inte mycket kontemplation i brasans sken. Men kul är det!

Köttfärsjärparna










Tessy - Aktiv bordercollie med säkerhetslina

Utsikt över silverknuten

Trettondagsafton

Firar in trettonhelgen med lutfisk och massor av smörig  béchamelsås.
Fram till 1600-talet omfattade julen tolv dagar, och trettondagen markerade slutet på den så kallade jultolften. Vid Tjugonda Knut slängdes sedan julen ut.

Men traditioner förändras och nuförtiden dras julen in strax efter Alla Helgons Dag för att sedan kastas efter julaftonens paketklimax. Sedan åker medelsvensson och shoppar i köpcentrum på Annandagen?

Sedan vi helt slutade med denna julklappshysteri blev julhelgen mycket längre när all fokus togs bort från julafton. Nu varar julen från Yule vid vintersolståndet och ända fram till trettondagjul eller faktiskt ända fram till tjugondag Knut.  Jag firar alltså i alla tjugo dagar i bästa medeltida stil.

Nyårslöfte 2014 - Rensa i den jävla Röran

Dags igen för denna märkliga numeriska bitvis ångestfyllda storhelg. Ingen frälsare är född eller återuppstånden och solen är redan på väg tillbaka. Ingen har någonsin börjat ett nytt liv imorgon, nästa vecka eller nästa år. Och ingen har någonsin slutat röka imorgon. Jag börjar ett nytt liv och slutar med diverse ovanor NU eller inte alls. Dessvärre framträder det sistnämnda "inte alls" mest för närvarande. Jag röker tack och lov inte men jag är inte långt ifrån att förvandlas till en hamster.
Dags trots allt nu-snack att stämma av mina nyårslöften eftersom man inte kan ha den här helgen till så mycket annat.
Med kadaverdisciplin och med militärisk precision skulle jag hålla ett enda löfte detta nådens år 2013. Detta enda löfte var att jag skulle rensa i den jävla röran och få ordning i första hand mitt yttre och så skulle det bli ordning på mitt inre liv på köpet liksom. Det bästa jag kan säga är att jag skrapat lite på ytan i några lådor men sammanfattningsvis är mitt liv rörigare än någonsin. Hela 2013 har ärligt talat präglats av ett virrvarr både i mitt inre och mitt yttre liv. Inte mycket blev som jag hade tänkt.  Det är om möjligt rörigare än någonsin och jag famlar i blindo. Till och med garderoben som jag startade upp med där i början av året har havererat.
Hur ska jag ta mig ur detta trauma?

Jag tar alltså nya tag med samma löfte även detta år. Jag skiter i hur jag ser ut och om jag har taskiga matvanor, glömmer att motionera och meditera bara jag får ordning på alla kläder, papper, grejer och nostalgiska kartonger. Jag lovar än en gång att rensa i röran - sortera, slänga, spara och sälja. 2014 ska bli året då dimman lättar? Eller?

2013
2012
2011
2010
2009
2008

Vädermagi vid Flosjönäset i December

För snart tre veckor sedan lade jag in om en semesterdag idag onsdagen den 18 december och presenterade med idén om att vi göra en nystart och sova ute natten mellan den 17 och 18 december. Detta sammanföll dessutom med fullmånen vilket inte är helt fel denna mörka årstid. Vi hade dock tillägget "om det skulle bli skapligt väder" och att det skulle lyckas den här tiden på året med flera veckors förbokning är sannerligen en högoddsare. Men inte vet jag vilka bundsförvanter som arbetade för oss denna december - för det har regnat och det har blåst - utom tisdagen och onsdagen den 17 och 18 december! Det är nästan kusligt träffsäkert. Vilken fin kväll det blev - vindstilla och flera plusgrader. Halvarsnorens vatten skvalpade lite lätt mot stranden vid Flosjönäset och ljudet påminde om en sval höstkväll denna midvinternatt i december. Vågskvalp, några gäss på avstånd och en måne som lös upp mörkret gav en surrealistisk känsla för årstiden.
Hur lyckades jag med detta?

Det som däremot slog lite snett var att det blev inte någon enkel promenad ut till själva vindskyddet för där var stigen borta, borta och kvar var ett nyhugget kalhygge där man inte varit så petig med att ta vara på alla träden man fällt. Det var mer som en vandring i Amazonas utan machete och svetten rann i floder när vi var framme efter en vandring som väl egentligen bara var några 100 meter.

Gasolköket låg dessutom kvar hemma i hallen hos pappa men som tur är fick han med sig en kaffepanna och en stekpanna för kebaben. Tevattnet för frukosten kokades i en 33 cl ölburk. Ett tips ifall ni glömmer grytan men får med er ölen...

Nu ser jag fram emot en riktigt grön jul och en fortsatt karriär som magiker.

Let it snow!

Va fan.... det blev vinter i år igen. På något vis kändes det, under denna sagolikt vackra höst som  att detta året skulle bli ett gyllene undantag i årstidssviten. Att naturen på något vis skulle välja en annan väg och helt enkelt strunta i det här med vinter. Men så blev det förstås inte. Därför fortlöper projektet att älska vinter som påbörjades på allvar den 19 december 2010 för att vara exakt. Se denna länk där resan mot konsten att älska vinter tog sin början.
http://kokospelle.blogspot.se/2010/12/i-love-theluji.html


Jag måste konstatera efter att ha läst mitt eget inlägg att någonting faktiskt har hänt. Det fungerar! Trots att jag är megatrött och efter att ha haft min första förkylning på ett flera år har jag förlikat mig med snön (den där fyrhjulingen hjälpte ju till måste jag säga). Trädgården vilar sig och med förundran studerar jag spåren från en liten gynnare som rör sig mellan odlingslådorna och växthuset. Den verkar har ett gott liv bland resterna av årets sista frön och grönsaker.

I´m she-woman and the master of the universe. Let it snow, let it snow, let it snow...

Jag och Betsy

Jag kan mjölka en ko och kan lägga detta till handlingarna i min skrytlista. Sista veckan i oktober blev det nämligen ett eldprov för andelsägarna i Koprojektet då Rudy och Ellen åkte till Luleå för att hälsa på sin dotter som går på Luleås tekniska universitet. Vi var endast två som övat att mjölka med den bärbara maskinen helt på egen hand veckorna innan. Den ena var jag och den andra var min syster som väldigt opassande skulle på en annan utbildning i Umeå från söndagkväll till sen fredagnatt så hon kunde endast ta helgen och lämnade dessutom fina Chikoro i min vård(!).
Det blev alltså jag som kunde sköta själva mjölkningsproceduren den resterande veckan kombinerat med ett lönearbete på heltid. Ibland skulle jag verkligen vilja skjuta den duktiga flickan som bor i mig! Eftersom jag till min läggning är en orolig själ oroade jag mig dessutom nåt alldeles förfärligt både innan och under veckan - för att grejerna inte skulle hålla, att fortum inte skulle kunna leverera elen (Stormen Simone härjade som mest över Brittiska öarna ) - bara för att nämna något. Den som också är "the worrying kind" vet vad jag talar om.

Jag hade dock inte behövt oroa mig, grejerna höll, Betsy var nöjd och verkade tillfreds med den nya ordningen och stormen Simone missade Hjulsjöbygden med en hårsmån. Jag är en fena på att mjölka  och Betsy och jag blev riktiga kompisar allteftersom veckan gick. Men det var stenhårt och det var med militärisk disciplin det var uppstigning varje morgon  klockan 6:15  för att hinna med egna hästar, hundprommis (en kort),  mjölkningen (som tur var ställde några av de andra andelsägarna upp med assistans samtliga mornar och kvällar), hem, byta om, pendla till jobbet, hem, lammen (också systerns), hunden, byta om  och mjölkning med tillhörande sysslor klockan 17:15 varje kväll. Jag orkade tack vare fina, fina kossan Betsy som med lugn och tålamod betraktar sin ibland lite oroliga men välmenta andelsägare!