Korttidsfasta eller det medvetna ätandet

Fortsätter ihärdigt det påbörjade projektet att fasta på måndagar och torsdagar mellan 16 till 18 timmar och förvånas över vad lätt det går.  Inte för att jag har en blekaste aning om vilka mina värden i cellerna är men fördelarna överväger ändå.
Förutom att det faktiskt är ekonomiskt och det sista envisa kilot runt magen rann av mig som vatten på en gås bara på två veckor har jag fått kontakt med mina verkliga hunger- och mättnadskänslor igen. Jag äter mer medvetet de andra dagarna och inte lika mycket. Maten smakar bättre och ätandet har blivit betydligt mer medvetet.
Det blir otroligt tydligt att jag(vi?) äter av de mest skiftande anledningar fjärran från verklig hunger och behov.
Tanken är att det här ska bli ett livsprojekt och ett lättare liv.

Länk till Coltings blogg:

http://coltingblogg.com/2013/01/09/antligen-har-korttidsfastan-slagit-igenom/

Square foot Gardening - Rutigt trädgårderande

I år ska jag göra en rutig trädgård samt testa täckodling på en annan del av grönsakslandet (den uppmärksamme märker redan - att det här med att ta det lugnare med odlingarna i år redan har spårat ur och vi är bara i mitten av april)

Square foot gardening eller "rutigt trädgårderande" som jag fritt översatt det till svenska är  ett amerikansk påfund. Men den som orkar titta bortom motorvägarna och snabbmatställena kan hitta en hel massa amerikaner som vill leva naturligt och hållbart precis som jag. Det finns en stor rörelse i USA som söker alternativa sätt att leva "off the grid". Odla sin egen mat, propagera för att få dricka "raw milk", ha höns och leva enkelt. Facebook är fullt av intressanta sidor i ämnet.

En av dessa amerikaner utvecklade en idé om att istället för att sätta grönsaker i långa rader som brukligt är så sätter man tätt i rutor som är 1ft x 1ft dvs ca 30 x 30 cm. Genom att så tätt i näringsrik jord får man ut betydligt mer mat per kvadratmeter än traditionellt odlande. Det är precis som täckodling också arbetsbesparande vilket trots allt passar in i min "ta det lite lugnt med odlingen" filosofi.




Mel Bartholomews bok är en av de mest sålda trädgårdsboken i Amerika. Rapporter kommer förhoppningsvis löpande om detta projekt. Lådor har jag ju redan gjort det är bara rutnätet som ska fixas till.

Ny säsong - nya drömmar

Mina odlingar är som vanligt bäst i mitt huvud innan säsongen ens har börjat. I mitt huvud växer det som i Amazonas här i det karga Hyttan och jag ser framför mig hur jag får slå mig fram med machete för att ta mig till växthuset. Verkligheten brukar bli mer lappländsk.
Jag hade annars tänkt att jag skulle ligga lite lågt i år och bara så frön jag redan har och inte så mycket. Ta ett softare odlings år

Det går inge vidare än så länge.

Jag har hittills planterat fullt med chili och idag har jag sått Aubergine Wenta vilket måste sägas vara ett extremt optimistiskt projekt. Aubergine är SVÅRT. De får lätt ohyra, är ganska kinkiga och tar tid på sig fast jag har faktiskt lyckats att få EN aubergine EN gång (det blev nog den dyraster aubergine jag ätit).
Den här sorten ska dock vara en supersnabb sort från Nepal(!?).

De är ganska små och smala men It´s Now or never känns det som. Det ska gå! Jag ger inte upp i första taget.

Fröer finns hos Runebergs

I´m gonna live forever

I början av 80-talet åkte jag Vättern-Runt tre år på rad. Inte nåt fjantigt tjejvättern utan det riktiga på 30 mil runt sjön. Det tog mellan 14 och 16 timmar. Det är en bra grund att ha med sig genom livet - klarar man att cykla en hel natt och en halv dag har man liksom sätt standarden.

Nu ska jag förhoppningsvis resten av livet - som förmodas bli längre - fasta en till två dagar i veckan för att maximera hälsan och minimera åldersrelaterade sjukdomar. Det blir en prövning. EN ska jag bara klara av men det ska helst bli två dagar.

Jag tänker inte dra alla fakta här varför det är bra att svälta lite då och nu- låt mig kort sammanfatta att det finns ganska övertygande forskning som styrker fördelarna.  Lägger några länkar här nere för den som är intresserad att läsa på mer och surfa vidare.

Det går till så att två dagar i veckan drar man ned kalorierna till 500 för kvinnor och 600 för män men man kan lägga ut dom på vilka mål man vill. Personligen tänker jag att helt hoppa över ett mål. Jag har för avsikt att pröva mig fram till det som passar mig bäst.
Gick dock ut stenhårt denna första dag med att äta en bra äggfrukost, sedan tillät jag mig att knapra i mig en rå morot till lunch och nu är klockan ca 19 och jag är hungrig som varg och känner snart för att ta ett bett ur tangentbordet. Jag lyckades dock sitta och titta på när sambon åt upp resterna av helgens lammstek utan att anfalla. Jag tänker ihärdigt på att det finns människor som lägger sig hungriga 5 dagar av 7 eller mer så vad har jag att gnälla över bara för att jag är lite hungrig en kväll? Jag ser också för mitt inre öga hur mina celler nu går in i ett bromsaläge och börjar reparera DNA istället för att föröka sig hejvilt.

Förutom det forskarna kommit fram till har jag här listat mina mer personliga vinster:

A. Jag får jag mer tid till annat om jag inte äter hela tiden. Jag lägger en hel del tid på att handla mat, laga mat och äta mat och det finns ju annat att syssla med här i livet. Kort sagt när jag vänjer mig vid att vara hungrig kan jag få ett och annat gjort. Rensa i röran till exempel, promenera, meditera eller varför inte skriva på den här bloggen.

B. Det blir billigare. Om jag hoppar ett mål här och där kan jag antingen spara pengar till något snyggt eller varför inte äta lyxigare när jag väl äter.

C. Jag tappar det där sista kilot jag hade tänkt gå ned runt magen och som så envist har hängt sig kvar sedan viktnedgången förra sommaren.

D. Det dessutom en nyttig läxa eftersom jag har en tendens att äta av alla möjliga anledningar förutom för att det är gott och för att jag är hungrig. Jag äter ibland för att jag har tråkigt, kanske är lite rastlös eller gubevars bara för att det finns nåt att äta. Till exempel lite rester eller en bit överbliven paj som det är synd att slänga bort (Gud vad gott det skulle vara - det FINNS faktiskt en bit jordgubbspaj med mandel kvar sen påskhelgen men den ska väl stå sig till imorgon?)

E. Det är karaktärsdanande även om det inte slår den sanslöst långa cykelturen runt den där avlånga sjön.

F. Jag ser fram något så oerhört mot att faktiskt få äta nåt igen och jag har en känsla av att det mesta kommer att bli ännu godare på ätardagarna. Att det ökar min tacksamhet och ödmjukhet för att jag faktiskt har mat att äta.


Nu ska jag läsa nedanstående artiklar för att höja motivationen ytterligare och ser också fram emot kvällens kopp te utan honung. Jag känner på mig att det kommer bli ett sagolikt gott te.

LÄnkar:

http://www.smh.com.au/national/health/on-the-fast-track-to-a-longer-life-20120912-25sr2.html

http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/healthy-living-could-fasting-once-1317818

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/darfor-korttidsfastar-jag_7808440.svd

Tessys vintercamping vid Nitälven

Den här helgen skulle vi bara ut och sova. Pappans nya sovsäck måste ju testas innan vintern är slut för i år. Kruxet var bara att hitta plogad väg eftersom vissa hade tider att passa kommande måndagmorgon, det var busspassning och örnspaning på programmet. Men det var vad vi trodde så långt.... det visade sig att allt detta skulle bli inställt allteftersom. Men det visste vi inte i planeringsstadiet.

Söndagen var iallafall strålande vacker och efter en del roddande bestämde vi oss slutligen för vårt stamställe vid Nitälvens strand. Det är en plats att återkomma till och eftersom vi både hört vargar yla och haft osynligt besök så drar platsen oss tillbaka som med en osynlig hand.

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten
Vargyl och blixtar i Nitälvsdalen

Jag och pappa åkte först och lilla systern skulle komma efter då hon skulle mata in fåren i tältet. Nu blev det inte så eftersom en tacka helt otippat började lamma i denna bistra mars och det blev komplikationer. Ett SMS anlände kort efter ankomst till Dansarbacken att systern inte kunde komma.

Lite trist start.



Lite dåligt med ved också visade det sig strax därpå och den som fanns var minst sagt också rätt trist och brann ytterst tveksamt. Denna bild skulle man kunna säga är ett granrismontage för fotograferingens skull. Så här såg det ut bara en kort sekund. Vi fick resten av timmarna fjäska som satan för de ganska få halvsura vedpinnarna som ändå fanns att hålla sig hjälpligt brinnande och vi höll faktiskt en brasa hela kvällen men det var ett fasligt spring och plock med pinnar i buskarna. Slarvigt länsstyrelsen! . Nu vet jag varför sågar yxor är så slöa det är för att man inte ska kunna fälla något träd eller elda upp kojan. Hamburgarna blev grillade i ett gnistregn av granris och vi fick i oss lite mat och även kaffe framåt kvällen. Det blev gott  men aningen starkt och det blev egentligen lite för mycket kaffe för två personer. Isen låg tjock på Nitälven och inte hade vi överdrivet mycket vatten med oss så att diska ur kannan kändes slösaktigt på fler än ett sätt. Det fick bli ett experiment - kunde faster Anna koka om bönor i Bergmästarbacken så kunde väl vi - alltså fick bönorna ligga kvar och frysa till sig under natten för att sedan bli kokade på igen. Pappa trodde det skulle bli hur äckligt som helst men det blev faktiskt helt ok. Jag fegade dock och drack te i vanlig ordning.
Natten var för övrigt svinkall och precis innan solen gick upp gissar jag att temperaturen sjönk ned mot minst 15-16 minusgrader. Så nog blev sovsäcken testad alltid och dessvärre var det lite småkallt i bådas våra sovsäckar. Och veden var ju inte precis bättre på morgonen men med lite tålamod, halvfrusna fingrar och ännu mer granris blev det eld även dag två och vi fick upp temperaturen. Men nu är veden så jävla helslut som den kan bli - så ifall ni ska dit rekommenderas eget medtag.

Om platsen var en gammal bekanting så är hunden Tessys introduktion i uteliggarelivet en nyhet. Första natten i eget tält gick lysande dock efter en del inledande tveksamheter. Endast en kissetur vid halv tretiden i månskenet och då passade människorna också på. Vackert och magiskt. Sedan bäddade hon loss i tältet igen i bästa Tessystil. En stil som måste ses för att förstås....Här till vänster går hon lös på en burk som innehållit dagens människofrukost. Här är hon kopplad för vår mat-ros skull.

Här har hon efter en hel del mankemang med bäddningen kommit till ro på fårskinnet i sitt lilla tält.

 

 

Här roar hon sig själv med att kasta vedträt till sig själv och sedan hämta det. Hon hade en hel del egna bestyr på denna utflykt

Vinterspår - ut ur garderoben

Jag har haft min första utställning och varit med i lokalblaskan. Jag hade dock aldrig vågat om det inte varit för Maria i Löa och hennes uppmuntran samt att jag och mina vänner fick vara i hennes lokaler på Aurora Center i Lindesberg. Jag trodde det skulle var pirrigare än det var att gå ut med bilderna i offentligenheten efter att ha målat för lådor och garderober i många år. Men det kändes faktiskt helt ok att komma ut. Det är liksom dags nu. Några bilder kan ses här nedan.

Tjärstubbseld vid Rågrecken i januari

Den som tycker att vi ballat ur lite med uteliggarnätterna har alldeles rätt. Det har vi. Men nu är vi på gång igen efter att lilla Tessy växt till sig. Dagen började dock INTE bra och vi trodde att allt skulle gå i stå när fina Zorrokatten blev allvarligt sjuk på förmiddagen. Kisseriet strejkade och det blev stopp. Om en katt eller vem det vara må får stopp på kisseriet är det bråttom. Vi fick hals över huvud åka i ilfart till jourhavande veterinär i Lindesberg för spolning. Zorro blev sövd och urinblåsan urspolad. Väl hemma var Zorro trött och hängig men framåt eftermiddagen gick det till sist åt rätt håll. Med stränga instruktioner till sambon om hur sjuklingen skulle omhändertas kunde vi trots allt sent omsider ge oss av till sjön Rågrecken för en utenatt. Det är ganska långt upp till vänster i bilden och i området ska det finnas en vargflock med hela sju vargar ( och som vi i vanlig ordning inte såg skymten av)

Visa större karta

Väl där togs vi emot av Andreas som gjort en fin lägereld med framsläpad tjärstubbe.  På bilden till vänster njuter Chikoro och jag av lugnet vid brasan.

Vi fick sedan hamburgare med hembakt hamburgerbröd samt kaffe. Vi gick och lade oss under bar himmel med en vacker fullmåne som lös igenom det tunna molntäcket. Chikoro gick och lade sig i sitt hundtält och lilla Tessy fann sig med undantag för ett stressrally vid tvåtiden på natten väl tillrätta i pappans enmanstält. En del undrar frågande om vi inte fryser när vi ligger ute på vintern? Men det gör vi sällan och efter en snabbtitt på min utrustning  kan man konstaterat att jag har ganska rejäl packning- en riktig fegispackning - först ett vanligt liggunderlag av skumgummimodell, sedan ett uppblåsbart i "rysplast" ovanpå detta och sedan uppepå detta ett torkat renskinn, sedan kommer sovsäcken med comforttemperatur för män(!) på minus nio grader, ett sovsäcksöverdrag utanpå sovsäcken vilket bör göra ännu nån grad och sedan en gammal hästfilt slängt över hela härligheten (det är knappt man hittar in). Jag har sedan ett vanligt funktionsunderställ och sedan nåt hellyhansenluddigt underställ på det samt en mössa. Så nej vi fryser inte när vi sover i alla fall men ibland kan det hända att man vaknar blöt i svett. Det kan dock vara lite handkallt innan man kommer på plats om man säger så.

Med nyinköpt supersovsäck som är comfortabel för män ned till minus 25 grader har Andreas nu tillsammans med murikkan permanentat sin plats hos  uteliggarna och frågade direkt på morgonen:
- När ska vi sova ute nästa gång?
- I februari förstås, sa vi andra och föreslog snabbt att det här med uppstekt pannkaka till frukost bör bli en tradition.

Tessy hade iallafall bästa sängen med sig: