Märrjärvi - filmen

Märrjärvi - en sensommarnatt i augusti

Märrjärvi heter den lilla tjärnen som ligger längst bort i Dansarbackens naturreservat. Men om man inte är rädd om underredet på bilen kan man nå den fina lägerplatsen från baksidan av reservatet. Det var inte vi - rädd om underredet - så vi körde så att säga dit bakvägen. Fast den som orkar att gå kan med fördel gå den långa vägen för det är en vacker sträcka och bra spångat.
Märrjärvi visade sig från sin bästa sida och bjöd på en förstklassig natt i vildmarken. Endast enstaka mygg, mjuk mossa att ligga på och så känslan av närhet till skogens alla djur.

Konsten att tänka positivt

Nu går det ofelbart mot höst och mörkare tider och skolorna börjar i dagarna. Det är alltid ett visst vemod när jag ser sommaren gå mot sitt slut och flyttfåglarna vända tillbaka mot söder.
Fast då tänker jag som så - att augusti räknas faktiskt till sommarmånaderna och halva augusti är ju faktiskt kvar.
 September och oktober brukar bjuda på många klara vackra och även varma dagar som man kan tillbringa i naturen och jag mår ofta som bäst under höstmånaderna. November är årets mest kravlösa månad med tid för vila och återkoppling - jag tycker om när det blir mörkt och då får jag använda min fina pannlampa igen. December är dessvärre i svartaste laget men då vänder det ju igen och går mot ljuset. Runt jul blir det dessutom lite extra ledigheter att se fram emot och i mellandagarna brukar frökatalogerna dimpa ned i brevlådan för det är då dags att sätta chili och paprika i januari. Sedan kommer det två tunga grismånader- Januari och februari - svinkalla och trots vändningen den 21 december är det ännu mörkt och vid det här laget börjar man bli grymt trött på kyla och mörker.
Men kommer vi bara till mars så blir det vårdagjämning, solen börjar värma, talgoxen spela och svanarna återvänder till Tysslingen. Då går det lite lättare igen och knopparna sväller.

Och va fan två månader kan man väl stå ut?

Sommaren 2013 turbo

Idag är det sista dagen på semestern och jag ser att jag inte skrivit en endaste blogg rad på hela sommaren. På sätt och vis ett gott tecken att jag inte suttit vid datorn så mycket. Det var nog finaste sommaren i mannaminne åtminstone beträffande vädret. Dessvärre innehöll den en del lite tyngre element. Nämnas kan att den allra finaste Katten Zorro inte längre finns. Hans urinvägsproblem blev värre och värre och i slutet av juni fick vi lov att avliva honom. En svart dag mitt i solskenet!

 Facebook är annars ett enklare forum än en blogg så jag här listar några snabb från fejjan som sammanfattning.

8 juni "Spanar efter sjöjungfrur vid Grönemad i Bohuslän"

 

1 juli "Paltlunch kusinerna i Forsmark, Lappland — med Helena Backius och 3 andra"

7 juli: Tältar - i trädgårn ja.... Är det semester så är det...och har man en och annan skruv lös så skitsamma. Vackrare än så här blir det inte en sommarnatt i juli och det gäller att ta vara på stunderna vi får

Den som vill se mer kan söka efter kokospelle på FB då de flesta inlägg jag gör är offentliga.

Pekingesen och Skördaren

"Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.
Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande."

Ovanstående kan man läsa på Naturvårdsverkets hemsida. Det innebär att jag inte ens får släppa lös en liten pekinges om den inte kommer strikt på inkallning. Därför finner jag det något märkligt när jag på en av mina senaste skogspromenader träffar på en skogsmaskin - en s.k. skördare - som går fram som en helvetesmaskin och tar med sig det som står i dess väg (som skogsmaskiner gör) denna vecka - den sista i maj.

Det är nu aktiviteten bland vilda djur och inte minst fåglar är som störst. Nu förespråkar jag inte att hundar ska släppas lösa vind för våg,  men jag lovar att det en liten sällskapshund eventuellt kan ställa till med är ingenting mot denna krigszon för vilda smådjur med bebisar och häckande fåglar. Var är logiken i detta? Någon?


(observera att skördaren på bilden inte har något med detta inlägg att göra)

På det lilla färgglada bandet är det förtryckt : Kulturhänsyn!?

Man tar sig för pannan!

Don´t throw it - regrow it - ett matexperiment för snåljåpar

Jag är i den ultimata medelåldern men det gläder mig att jag fortfarande får en del märkliga AHA upplevelser för de mest banala saker. Som till exempel insikten att man inte behöver skala potatisen innan man gör potatismos bara man äger en bra potatispress. Det har jag skrivit om här för några år sedan:

Potatismos på tre röda

Häromdagen fick jag en ny Aha-upplevelse som tilltalar min ganska snåla sida.

Tydligen ska det gå att återanvända en hel del av de grönsaker man släpar hem från affären och då tänker jag inte på frön från tomater och chili som fungerar alldeles utmärkt för den som har plats och tid att vänta.
Nej det här är mer en snabbfix.  Blekselleri, romansallad, purjolök, vanlig lök,  salladslök, morötter och sån där PakChoi för att nämna något ska tydligen enkelt kunna återanvändas. Det finns lite olika trix för att göra detta. Ett av dom är att man köper t.ex. en stock med Romansallad (det gjorde jag idag) och skär upp nästan alltihop utom själva ändan och gör en smarrig sallad av de fräscha bladen. Jag gjorde en med kyckling.  När det är klart och salladen är uppäten brukar jag sedan kompostera den där snutten som blir kvar och det gör väl de allra flesta om det inte åker rakt ned i soporna? Men inte den här gången.....

För när salladen är uppäten ska det enligt vittnesmål gå att få en andra skörd och ev. fler genom att sätta själva rotstocken i jord eller rentav bara i ett glas vatten. Jag börjar i vatten - rapport kommer. Fungerar det kommer jag gräma mig alldeles förfärligt över all mat jag kastat bort. Ett kul experiment är det i vilket fall:

Grodspel och himla-get vid Nittbo i Maj

Förra året upptäckte vi det fina vindskyddet Nittbo vid Nittälven och när SMHI klunkade om regn denna planerade uteliggarnatt valde vi det igen. Det finns nämligen ett litet utskjutande tak på detta vindskydd så det går fint att elda även vid regn.
Fast SMHI kan inte spå väder för det kom inte en endaste droppe. Det var varmt, vindstilla och vackert hela kvällen.
Det som däremot inte var stilla en endaste sekund var de båda hundarna Tessy och Chikoro som höll oss alla taggade och på tårna denna majkväll. Hej hopp vad det gick bland rötter och träd - inte en lugn stund - men lyckliga hundar sprang, lekte och badade. Som tur är håller de sig kring oss hela tiden eftersom vallhundar är noga med att alla är samlade.

Även naturen håller låda så här års och när vi på kvällen gick ut på den väldigt speciella bron kunde vi förutom allt fågelliv höra grodorna sjunga. Massor av grodor stämde upp till sång och fyllde luften med ett mycket speciellt och egendomligt ljud.

Den som följt denna blogg minns tydligt att förra året höll göken låda hela natten och han koko-ade även detta år lite oroväckande på avstånd. Men Herr Gök verkade tack och lov inte vara riktigt på gång ännu. Så när vi gick och lade oss var det bara enkelbeckasinens sövande surr som ljöd i den tidiga majnatten.

Det enda jag har att gnälla på denna gång är dom jävla puckon som varit vid vindskyddet före oss och orkat släpa dit en hel påse med fulla flaskor och ölburkar men inte orkat ta dom därifrån när de är tomma. Jag undrar vilka de är och hur de ser ut och är funtade som gör så där?

- Matte- Hallå, kolla häråt - är det där min frukost?

- Ser väldigt gott ut....

-Du får nog smaka Chikoro