Snorsnö

Först ska det helst frysa i marken, sedan ska det blir lite rimfrost och sedan möjligen lite pudersnö uppifrån ovanpå detta. Det som kom inatt är förfärligt. Blötsnö rakt ner i geggan. Blötsnö som är som kletig snor som fastnar från sidan på saker på något konstigt vis. Det kan t.o.m. lägga sig runt stängseltråd som mäter 4 mm och hänger fritt i luften. HATA!
Att hoppas på en grön vinter har även detta år visat sig som ett hopplöst projekt. Ibland funderar jag starkt på att lägga alla mina sparpengar på en snöskoter och ett par nya skidor? Det skulle antagligen göra susen och möjligen förorsaka ett antal gröna vintrar på rad.
Jag minns en gammal Toyota som jag hade innan det var lag på vinterdäck. Jag körde ett par vintrar med sommardäck vilket inte var speciellt lyckat. Men när jag efter ett antal fast- och avåkningar bestämde mig för att investera i vinterdäck...... Kom det nån snö det året? Nej oh nej! Det är nog den sista gröna vintern som jag upplevt.

Andra andningen

Nu har jag visst kommit in i andra andningen för nu börjar jag känna ett visst behov att få på mig löparskorna och komma ut iallafall. Något har alltså hänt och jag väntar med spänning på fortsättningen. Skall jag bli beroende av nåt här i livet?
Jag har ännu inte upplevt nåt man kallar för "runners high" men måste erkänna att det låter eftersträvansvärt. Jag har dock inte större hopp då jag aldrig haft en hjärna om är disponerad för droger av någon sort och ett uttalat beroende har jag aldrig haft. Det verkar som belöningscentret saknas men jag ska kämpa på.
För att få fräs på kroppens eget morfin ska man tydliga springa i två timmar och det har jag nog aldrig gjort om jag tänker efter 1 timma och 48 minuter är det längsta. Det går kanske inte att bli hög på korta turer?
Detta måste utforskas så jag får väl planera in någon tur på mer än två timmar någon helg och hoppas att grejerna håller.

Train for the brain

Jag har börjat på en fantastiskt bra bok. Sparks av John J Ratey som handlar om hur träning bygger upp hjärnan. Inte bara genom att öka mängden endorfin, dopaminer och andra hormoner som ökar välbefinnandet utan hur träning är en viktig (den enda?) aktivitet som faktiskt kan bilda nya hjärnceller och dessutom göra nya kopplingar. Sedan får man själv naturligvis fylla dessa celler genom att lära sig nya saker. Det går dock mycket lättare om man tränar. Alltså finns det fler vinster med den där löpturen än de jag hittills begripit.
Första kapitlet handlar om en skola och ett projekt där man bytte ut den ordinarie gymnastiken som av tradition handlat (och handlar fortfarande oftast) om tävling och istället fokuserat på fysisk aktivitet där alla som vill kan få högsta betyg i gympa. För det handlar då inte om att vara mest atletisk, ha lätt för sig i bollsporter och att springa fortast. Nej istället handlar det om graden av ansträngning. Alla elever fick varsin pulsklocka och istället för att mäta vem som kom först i mål mätte man ansträngningen . På så vis kunde alla få ett bra gymnastikbetyg!

Den här boken borde vara obligatorisk på GH för alla blivande gymnastiklärare att läsa så kanske nästa generation inte blir förstörd av gymnastiklektionerna.

Meditation och myror

Idag var en indiansommardag. Fantastiskt vackert och efter en skön ridtur tänkte jag att jag skulle gå till sommarhagen vid sjön och meditera på en filt i solen och med det glittrande vattnet nedanför. Men det visade sig att jag var fjärran från buddha där under den prazzlande aspen. När Buddha satt under bodhiträdet är jag helt säker på att han antingen utrustat sig med myrr eller så gick det inte nån myrstig där. För i så fall betvivlar jag på att han blivit upplyst. Han hade bara blivit uppretad....
Om man sitter i mitten av en filt är det konstigt att myrorna som har en hel hästhage ändå väljer filten och går envist stretar mot mitten där jag sitter. De kröp bitvis omkring under tröjan långt uppe på halsen och jag lyckades till och med hitta en av årets sista(?) fästingar vid kragen.
Det blev inte mycket meditation kan jag säga. Som tur var hade jag med en termos kaffe så det fick bli en studie i myror och kaffe istället.

Kattmat och Mozzarella

Igår fick jag tidningen Buffe från ICA. Jag är tydligen stamkund där enligt deras definition iallafall. I tidningspaketet låg det en lapp med rabatter på sju olika varor med överskriften "här får du lägre pris på 7 varor du brukar köpa". Det är tydligen någon ny drive de kör att jag ska få rabatt på det jag faktiskt handlar. Jag måste motvilligt erkänna att jag gillade idéen förenad med ett odefinierat obehag att de har koll på vad jag handlar.
Men annars när jag får rabatter på saker är det nästan Aldrig nåt jag vill ha. Det är chips, lightcola, godis och pommes frites i köp två erbjudanden. Fullständigt värdelöst.
Nu fick jag 20% på Frysta räkor, Mozzarellaost, boursinost, vinäger, sallad i påse (det var därför det blev ett lägre pris tidigare samma dag då jag handlade just en sån) och så två sorters torrfoder kattmat. DET ska jag utnyttja för jag köper ju massor av kattmat iallafall. Oavsett vad det kostar och oavsett om de har koll eller ej.
Ostar räkor vinäger sallad och kattmat. Tja de vanorna behöver man väl inte skämmas för?

98 kg gris

Det är ganska makabert att på onsdagmorgon se de allra finaste grisarna lugnt böka i gyttjan för att två dagar senare packa ner en av de största grisarna i plastpåsar och ta reda på inälvor och huvuden från ytterligare ett antal. Ett ögonblick där i slaktboden när jag såg fem grishuvuden på rad som jag nyligen sett runda och goa i gyttjan var jag helt säker. Efter detta blir jag vegetarian.
Igår och idag har jag och systern förutom att packa ned 98 kg kött i plastpåsar, kokat ca 8 liter pölsa, lagt sidfläsk på rimmning (heter det så?), gjort 10 meter korv (två olika sorter) samt gjort minst 3 kg leverpastej. Dörren till frysskåpet går knappt att stänga. Det makabra till trots känner jag mig nu ganska nöjd.
Och trots att jag är helt slut finns det något ursprungligt att ta reda på kött och lägga upp lager för vintern. Med alla grönsaker från landet behöver jag knappt handla en pinal i höst. Jag VET vad jag äter !
Grisarna dog helt utan stress, de slaktas ute bland kompisarna med trynet i en balja godismat. Ingen panik, inga skrik och hur lugnt som helst. De andra märkte inte vad som hände och enligt de som ägde grisarna så är det förutsättningen för att det ska gå så här lugnt. Att ingen blir stressad och så att säga höjer upp sin stämma. Och så tror jag knappast det är på grisfabriken?

Gudrun och könsmaktsordningen

Idag har jag bland flera bra föreläsningar fått förmånen att höra Gudrun Schyman live med en pedagogik i bästa Kurt Ohlsson stil berätta om könsmaktsordningen. Detta kryddat med en fantastisk humor och engagemang. Lysande. Tidigare har jag bara hört henne på radion och sett henne på TV och om hon är duktig i dom sammanhangen var det ingenting mot att se henne på riktigt. Om nu någon polett legat på kanten och skvalpat så trillade den ned nu.
För om nu alla vet att det är ojämlikt mellan könen (för DET vet man och det finns det siffror på) och de allra flesta trots allt säger att man vill att samhället ska vara jämlikt. Jamen varför är det inte det då?
Vi lever ju i en demokrati!
Och helt plötsligt blev det alldeles solklart, det som varit lite svårt att begripa. Med vilda filtpennsstreck på whiteboarden växte mönstret fram om varför vi har så svårt att nå det jämlika målet i den befintliga struktur vi har i samhället idag.