En geting gör ingen sensommar

I år är det ingen getingsommar. Faktum är att jag har bara sett en endaste geting och den såg jag EFTER att jag satte mig på den.

AJ!

www.fotoakuten.se

En åttaårings sista önskan

Snyft!

cancersjuka Reece fick sin Elleanor

Svenska Jordgubbare en vattnig historia

Det har ju vi konsumenter förstått ett tag. Den svenska jordgubben är inte längre vad den en gång var. Söt, röd och smakrik. Hållbarhet går nämligen före smak även hos svenska odlare. Allt för att tjäna pengar, sälja med och även leverera jordgubbar till midsommar. Vad fan vad det för idiot egentligen som fick för sig att jordgubbar är midsommarmat och lyckades marknadsföra det? Det var det aldrig när jag var liten. Inlagd sill är midsommarmat möjligen med "gam-pären" (gammal potatis). För inte heller färskpotatis har någonsin varit midsommarmat i den här delen av landet. Det var nu en bit in i juli (nu) vi fick jordgubbar och färskpotatis fick vi inte förrens i början av augusti. I gengäld smakade det bättre. Nu finns det istället inte en jordgubbe att köpa söder om härjedalen inte ens en ljusröd vattning variant.

Det är för trist att det mesta av vår mat ska gå den här vägen. Snart kan man lika gärna äta gurka med grädde och socker för den man köper smakar ju också bara vatten precis som tomaterna och jordgubbarna. Allt blir utslätat och smaklöst i stressen och pressen att leverera och tjäna pengar.

Personligen köper jag hellre 1 liter jordgubbar för 40 kr som smakar jordgubbe än 10 liter för samma pris när jag istället lika gärna kan ta ett glas vatten gratis eller äta en gurka.

Det är bara att ta fram spaden om man vill ha söta jordgubbar när det är säsong på riktigt. NU! Eller leta efter nån ekologisk bonde i sin närmiljö och fullständigt bojkotta den utslätade grönsaksdisken på ICA och COOP.

Vi får vänta och se

Det här är en saga från Kina att lära av och trösta sig med i livets alla skeden. Den berättelsen ger mig tröst i svåra stunder men även tillfälle till reflektion när allt flyter - jag tänker ofta på denna berättelse som jag fick berättat för mig en kväll precis när löven fallit av träden och månen var ny.

Det var en gång - en gammal kinesisk man som gav sig iväg till marknaden för att köpa sig en häst. Precis när han ska gå iväg till marknaden möter han sin granne som frågar vart han är på väg
- jag är på väg till marknaden för att köpa mig en häst.
- Tänk, sa grannen, tänk vad du har det bra som har så mycket pengar att du kan gå och köpa dig en häst.
- Vem vet vad som är är bra eller dåligt svarade den gamle kinesiske då, vi får vänta och se.

På marknaden köper mannen hästen och beger sig av hemåt. Han ställer hästen i en hage men redan efter ett par dagar råkar hästen komma ut och springer bort. Grannen kommer nu springande och jämrar sig:
- Tänk vilken otur! En sån fin häst och så rymmer den. Det var väl för bedrövligt.
- Vem vet vad som är bra eller dåligt, svarar den gamle kinesen lugnt, vi får vänta och se.

Redan nästa dag kommer hästen tillbaka med två andra hästar i släptåg och den gamle kinesen har helt plötsligt tre hästar på gården. Grannen kommer springande helt exalterad och oppe i varv.
-Vilken tur, vilken fantastisk tur du har, nu har du helt plötsligt TRE fina hästar.
Den gamle kinesen svarar lugnt och stillsamt med samma jämnmod
- Art vem vet vad som är bra eller dåligt, vi får vänta och se.

Den ena av hästarna som kom med hem hade långa och trasigt dåliga hovar och kinesens ende son erbjuder sig att verka och sko hästarnas hovar. Det visar sig att den ena av hästarna blir rädd och vild när man lyfter hovarna så att han sparkar till sonen så illa att benet går av.
Nu kommer grannen igen blek i ansikte och beklagar:
- Åh nej, vilket elände, kunde det bli värre. Ende sonen och så ett brutet ben. Det var väl ett elände utan motstycke. Vilket elände.
Men den gamle kinesen säger lika lugnt och lika tillitsfull som alltid att:
- Vem vet vad som är bra eller dåligt, vi får vänta och se.

Strax därpå utbryter ett krig i provinsen där den gamle kinesen bor med sin familj och alla unga män beordras ut i kriget. Utom den gamle kinesens son för han ligger för tillfället i sängen med ett brutet ben och får därför stanna hemma.

Så vem vet vad som är bra eller dåligt? Vi får vänta och se.

Årets bästa dag

Idag börjar min semester. Jag har idag gjort sista dagen på jobbet för denna säsong. Fyra veckor av ostyckad tid väntar eftersom jag inte har bokat in en endaste sak i förväg. Almanackan är helt tom fyra veckor framåt och jag kan ta varje dag precis som den kommer. Det är ett bra sätt att få tiden att gå långsammare. Att undvika alltför mycket planering.

I grönsakslandet växer det äntligen äntligen så att det knakar (efter en torr start på sommaren ) vilket tillsammans med den i våras inköpta tjuren betyder att jag inte ens behöver åka och handla om jag inte absolut vill.

Det bästa med att ha ett arbete är att vara ledig ifrån det. För det är ju precis som Pippi Långstrump sa "att jag vill också gå i skolan för jag vill också ha sommarlov".

Fett är bästa bränslet

En stor studie om viktnedgång har just presenteras och den visar med all önskvärd tydlighet att de som äter fett och drar ned på kolhydrater går ned mest i vikt även på lite längre sikt. Några försämringar på hälsan kunde inte påvisas snarare tvärtom.
Den fettsnåla kosten det vill säga en kost som den livsmedelsverket rekommenderar (den som även påminner om sumobrottarnas diet) visade sig sämst alla kategorier.
Själv har jag fått ett kostprogram på datorn där man knappar in allt man äter på en dag. Efter fjorton dagars knappande kan jag konstatera att ca 45-50 procent av min energi kommer från fett (till största delen mättat), ca 16 procent protein och resten kolhydrater samt en och annan öl och nåt vinglas. Med den sammansättningen är jag i princip aldrig hungrig vilket gör att det ibland är svårt att ens komma upp i de 1800 till 2000 kalorier som jag sannolikt minst behöver om dagen? Fast det verkar ju av mitt löpresultat i söndags gå alldeles utmärkt att springa nästan en halvmara med nästan enbart fett i tanken.

Nytt personligt rekord

Idag sprang jag 1,5 mil på 1 timme och 46 minuter. Det är förvisso ingen toppentid för proffs men för mig en 44 årig kontorsråtta är det en prestation. Nu är jag trött i benen och kommer sannolikt att somna ovaggad.

Potatismos på tre röda

Nej, jag tänker inte ge Er nåt nytt recept på potatismos det förutsätter jag att ni redan har, men jag tänker revidera och förenkla det ni redan har. För jag förutsätter också att ni inte släpper in den kemiska pulverstärkelsen som kallas pulvermos i Era kök?

Jag gillar potatismos och som omväxling även pressad potatis. Att koka potatis är ju lätt och inte behöver jag stå och se på hur den kokar heller utan den sköter sig själv där på spisen medan jag kan laga till sovel eller skriva i en blogg. Det trista har alltid varit att SKALA potatis till mos speciellt om man gör mos till många. JÄTTETRÅKIGT! Att diska den satans pressen efteråt är inte heller kul för det klibbar sig fast potatisrester i varenda vrå. När jag gjorde mos tog jag endast fram elvispen och smashade sönder potatisen för att slippa diska pressen.

Vid 44 års ålder inser jag att timmar är tillbringade med potatisskalaren i handen helt i onödan och - kommer det visa sig längre fram även vid diskbaljan. Snopet! JÄTTESNOPET!
Nigella Lawson kommer med ett ovärderligt tips i sin bok "Nigella kort och gott" som jag sommarlånat på biblan. Hon hade inte heller nåt nytt recept på potatismos men skrev att äger man inte en potatispress (det gjorde jag - ännu snopnare) så köper man en potatispress. Kokar potatisen MED skal hel eller i delar och pressar den med skal i pressen. Jag upprepar - MED skal.
Skalen blir kvar (jag plockade ur allteftersom) och potatisen kommer ut skalfri och pressad. Nån liten skalfnutt kan tränga sig med ut men den plockar man enkelt bort. Amazing!
Varför har ingen sagt det här till mig förut? Varför skrev inte VÅR KOKBOK eller Bonniers om detta trolleri?
Eller varför kom jag inte på det själv mitt dumma nöt? Det var ett par år sedan jag lärde mig att man inte behövde skala vitlöken innan man pressade den i vitlökspressen så det behövs inte precis nån Einstein för att göra den logiska kopplingen till potatispress.

Sedan efteråt när det var pressad och klart och skalen borttagna var diskningen löjligt enkel och inte någon temperamentsfull fight med potatisrester i hela pressens skrymslen som det varit tidigare. Det var i princip tomt och bara att sköja ur den.
Typiskt att det bara finns trist färskpotatis i affären från och med nu. Jag använde den sista vinterpotatisen nu ikväll. Färskpotatis kan man inte göra mos av på något sätt men till hösten ska det bli massor av mos. Mos!
Jamie Oliver kan se sig petad från sin första plats som favoritkändiskock Nigella pressade sig förbi....