Kort efter inlägget om bosjukan drabbades jag helt oförutsett av Timell-viruset för egen del. Det låg liksom i luften och den sunkiga soffan i vardagsrummet nådde sin absoluta bottennotering och inte en dag till med färgflagor i vardagsrumstaket. Jag är inte petig med detaljer men någonstans finns uppenbarligen en gräns även för mig.
Nu är varenda mindre pinal i rummet utburet förutom några stora möbler. Takfärgsflagorna är borta, taket behöver målas, golvet måste bytas och de begagnade rosablommiga tapeterna med alla små spikhål är snart ett minne blott.
Hur hamnade jag i det här?
3 kommentarer:
Jag har en teori om att det man gärna angriper hos andra egentligen är sina egna svagheter. Kanske var det därför du gav dig på "bosjukan"?
Obs, den där teorin gäller inte för mig :-)
hm? Jo, om jag tänker efter skulle jag nog passa alldeles utmärkt för ett liv i lyx bland marmor, bladguld och champagne. Naturligtvis är du undantagen :-)...ja ja mensan
Du kanske ändå har en liten längtan efter förändring. Eller så har du fått något virus av Vi i villa;)
Skicka en kommentar