söndag 19 juli 2009

Because I´m worth it - Kokospelle och Kokopellihästen


Kan man rida i skogen på en American Quarter Horse?

Den där frågan ställde jag en gång på ett hästforum. Diskussionen handlade från början om huruvida man kunde rida western på en travare (vilket går alldeles utmärkt). Varmblod (travhäst) går att få väldigt billigt när de inte visar sig kunna prestera något på travbanorna därför väljer en del att köpa ett varmblod eller någon gatukorsning för att rida western på dem. Vissa tävlar också framgångsrikt på dessa varmblod och korsningar. Varmblod har ofta bra psyke och god exteriör.

Under resans gång upptäckte jag dock sedan jag köpt mig en renrasig Amerikansk Quarterhäst att det fanns något som jag idag kallar för omvänd snobbism och det är nog nästan ännu värre. Att någon rider western på och tävlar på ett varmblod kunde man trots allt stå ut med - de fick (trots snobberiet) en viss respekt.

Men jag gjorde tydligen det oerhörda i Westernsverige blev jag snart varse. Jag köpte mig ett fint, dyrt Quarterföl UTAN att ha några tävlingsambitioner! Helgerån! Pärlor för Svin! Som att svära i kloster!

Där gick uppenbarligen gränsen! Svårast att ta detta hade naturligtvis vissa (inte alla) av de westernryttare som
1. inte hade någon Quarter eller liknande ras
2. ve och fasa DESSUTOM tävlade
Uppfödaren däremot verkade mest glad över att jag ville ha just "hans" fina häst.

Så nu till alla som fortfarande undrar: Jag köpte en American Quarter Horse för att jag kunde, för att jag hade pengarna, för att jag ville och framförallt kanske "Because I´m worth it".

Dudes Kokopelli Kid blev - efter en onödigt galen unghästtid som dessvärre i sin tur orsakade onödigt många veterinärräkningar (ska gå igenom dem i något inlägg) - en förvånansvärt bra och stabil ridhäst. Jag har lärt honom allt jag kan även om just det gick ganska fort(!?) ;-)
Men Kokopelli och Kokospelle har ännu inte, som dessa vissa uttrycker det "blivit nåt" och vi får finna oss i att bli kallade för "skogsmulle" och tro mig - det är inget de säger som beröm eller med beundran i rösten....

Därför gör jag det själv! För visst blev vi nåt! Även om vi inte har några rosetter...
Jag är helt säker - vi är superbra på skogsridning.

Det finns märk väl - toppdrillade tävlingshästar och även andra hästar som blir helt nippriga när de kommer utanför ett ridbanestaket. Kokopelli omvänt däremot har inte blivit prillig bara för att han kommer innanför ett ridbanestaket vilket faktiskt har hänt ett par, tre gånger i hans nu 12-åriga liv. Han gör som Kokopelli alltid gör. Han skrittar, travar eller galopperar dit jag styr honom, han stannar och backar när jag ber honom, han flyttar sig på alla ledder på begäran och är samarbetsvillig och gör alltid sitt hästbästa.

4 kommentarer:

Malins-Kuriosa sa...

Någon hästmänniska är jag inte...men så pass vet jag att det du beskriver om avundsjuka o sura folk som för ett himla liv...det är väldigt vanligt om man inte gör så som "det ska vara"...lite som att köpa en golfvagn för att dra maten i den...(jag spelar inte golf heller...). En vän till mig föder upp hundar och där råder lite liknande tabun o regler...Nu säljer hon endast sina hundar till kärleksfulla hem och därmed förändras spektrat av "de rätta" ägarna lite...kärlek till hunden går före "rätta stil" sga...
"Äntligen hemma"-stilen har jag inte...mera "Håll dig hemma"-stilen...dvs färg i håret är inte helt ovanligt...enkelt knep är vattenbaserad färg...Har tidigar i livet varit tvungen att köpa lacknafta enbart för att ta bort just målarfärg i håret...Måla går bra om jag kan hålla till ute och får slabba lite som jag vill...

Kram från Malin...(med fläckvis pärlvita knän...)

Kokospelle sa...

Jag skulle kanske köpa mig en golfvagn ja ja och handla med (iförd cowboyhatt) :-)
Han som födde upp min Quarter hade själv flera stycken och är en av de bästa ryttarna jag känner. Han är inte heller någon tävlingsmänniska fast han hade klarat det med glans om han varit det. Tävlingsmänniska alltså. Han frågar, när jag tänker efter sällan eller aldrig efter "hur det går" utan mer "hur vi mår"....

Nu får jag hålla mig hemma - målar huset - mellan regnskurarna som är onödigt långa.

Kokospelle sa...

ha ha ska det stå förstås och inte ja ja.... ha ha

Ninja sa...

Ha,ha,ha.....ha du det bra med din fina häst. Han mår säkert jättebra i skogen med dig. Själv har jag haft travhäst som jag skolade om och tävlade både western och dressyr på. Inte mer än på D-tävlingar och LB nivå visserligen men visst slog vi både quartrar och halvblod.....fniss!