När jag dör undrar jag ödmjukt om jag skulle kunna få bli nergrävd i gödselstacken eller åtminstone bli komposterad? Eftersom gödsel "brinner" borde man väl kunna hävda att det är en kremering fast i "slow motion"? Det borde inte ta mer än ett år att bli till mull i en gödselstack av hygglig kvalité, i en kompost måste man nog räkna med ytterligare några månader...
När man sedan är säker på att maskarna gjort sitt vill jag bli spridd bland rosor och liljekonvaljer eller i nån syrenhäck. Fast blomsorten är jag inte så petnoga med. Till och med ett morotsland skulle duga.
En ordinär jordbegravning är iallafall det sista jag vill ha eftersom de gräver alldeles för djupt och långt förbi hummuslagret där nedbrytning till jord sker. Där nere i blåleran eller vad det nu är för hårt grus ruttnar man långsamt bort utan ett endaste litet kryp till sällskap. Usch!
Ekologisk frystorkning kommer tvåa efter kompostering och gödselvarianten, fast det verkar vara betydligt mer pyssel med det.
En arbetskamrat uttryckte att han kunde tänka sig att bli dumpad i en gruva men där ruttnar man väl aldrig bort efter ordning utan riskerar att hamna i nån glasmonter på museum om tusen år - som bockstensmannen.
Jag undrar förresten när gränsen går mellan gravskändning och utgrävning? Hur lång tid ska jag vara död för att det ska vara ok att placera mig till allmän beskådning under spotlights på museum?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar