Småkryp

Jag är djurvän i grunden! Jag är en person som skonar spindlar med dammsugaren och kör runt dom på behörigt avstånd för att de inte ska råka åka in i röret. Jag bär ut humlor om de kommer in och räddar dom ur vattentunnan (där dom badar av någon underlig anledning) och sedan inte kommer upp. Jag bär iväg med dom och sätter dom på blommor så de ska torka och kvickna till, jag släpper ut getingar, bär ut spindlar som kommit in med blåbärsskörden och petar ned huggormar i hinkar när de förirrat sig fram till huset och bär bort dom till tomtgränsen. Till och med tvestjärtar brukar jag bära ut och skaka ned i rabatten när de ibland råkar komma in med posten.
Men det finns gränser ...

1. Fästingar. Dödas rått obönhörligen. No mercy. Jag ber inte ens om förlåtelse.

2. Älglus (hjortlus, älgfluga) dödas också rått - om det går vill säga
8-/. De är inte lätta att avrätta de här nyanlända krypen. Stenhårda, snabba små as som förutom att de bits, försöker gömma sig bakom öronen på folk och i hästarnas hårrem. Känns igen i blåbärsriset av ett kort SURR-ljud vid huvudet. Då är det redan kört....

3. Hästmyror inom tiometersradie från bebyggelsen = tungt artelleri (läs GIFT!) Här faller även alla miljöambitioner all världens väg....

4. Hus- och spyflugor som är inomhus. Fast de ger jag en liten chans. Flyg ut säger jag och om de inte lyder så är de med döden bestraffade. Äckliga. Tack och lov tar spindlarna hand om en del och en av katterna en annan del. De dödas dock snabbt, effektivt och utan att pinas.

5. Svartmyror som är kvar inomhus efter midsommar alternativt befinner sig för nära skafferiet. Ber även dessa snällt att bosätta sig någon annanstans men om de inte tar den givna chansen (de brukar ofta flytta ut vid midsommar). Ja tyvärr, då är det kört även för dessa i sig harmlösa små kryp. Det är inte speciellt trevligt att ha som svart gegga i honungsburken till frukosten.