Dom ligger där i grönsaksdisken och utmärker sig i sin mörkt rödlila nästan svarta färg som utomjordningar bland det gröna. Blanka och vackra ligger de där och frestar och det slutar ofta med att jag går hem med en aubergine i matkassen utan att ha den blekaste aning om vad jag ska göra med den. Auberginer har när de väl är hemma i köket inte riktigt varit min grej har jag märkt.
Det har hänt fler än en gång att jag fått kasta en halvrutten skrynklig aubergine någon vecka efteråt och det känns ju INTE bra. Kruxet är att jag inte kan hålla borta tassarna från dom i affären, det är något förföriskt över dessa mörklila grönsaker som inte liknar nåt annat och jag grips av ett oförklarligt habegär och glömsk som jag är släpar jag hem nya mörkt rödlila saker med jämna mellanrum att torka ihop alternativt ruttna bort i skafferiet.
Fast nu har jag äntligen kommit på vad jag kan göra med dom och snabbt och enkelt är det också.
När auberginen hotar med att skrynkla ihop sig i skafferiet delar man den snabbt i två halvor, saltar och låter den stå nån kvart. Torkar bort den vätska som då kryper fram och lägger sedan halvorna i en form med lite olja i botten, slänger in i ugnen 200 grader och låter den bli mjuk och geggig. Fjärran alltså från den svulstiga frestande fruktkropp den var i affären.
Sedan skrapar man när den svalnat ur geggan ur det nu tämligen slabbiga skalet och lägger auberginegeggan en sådan där häftig svindyr Magic Bullet som TV-shop gör reklam för (fast det finns billigare kopior hos Ellos vilket jag införskaffade) eller i en annan matberedare eller om man köksmaskiner så plockar man fram en gaffel. Pressar i en vitlöksklyfta och häller i lite god olivolja, saltar och kör mixern (mosar med gaffeln). Klart! Jättegott blir det - för auberginen har en naturlig sötma som nästan påminner om banan(!). Man kan ha det på en macka, till couscous, som tillbehör till sallad t.ex. Jag hade det på en smörgås nu ikväll tillsammans med lite ruccola, gräddfil och svart kaviar (det fanns en matsked kvar sedan förra helgen i en burk). Sparade en del till frukost.
Så nu kan jag fortsätta att låta mig frestas av svulstiga auberginer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar