Jag har letat i mina dagar. Efter saxar, hammare, tumstockar, nyckelknippor, plånböcker (ofta i panik), tröjor och mycket, mycket mera.Faktum är att på den tiden som jag har lagt ned på att leta efter förlagda prylar skulle jag sannolikt kunnat byggt ett helt hus, skrivit ett par romaner, haft ett lölnsamt extraknäck, sytt alla mina kläder själv eller varför inte anlagt en park.Jag är nämligen en person som tar fram en sak t.ex. ett verktyg och sedan lägger den på exakt den plats där jag står. Jag är med andra ord dålig på att lägga tillbaka saker där jag tog dom. Och med tanke på att saker på grund av detta så gott som aldrig hinner få sin "rätta" plats innebär att de flesta av mina prylar ständigt befinner sig i nån slags rörelse.
Det är inget bra sätt. Tro mig. Det blir ett jävla letande hela tiden och ett tankearbete i Sherlock Holms klass.
- Var hade jag den sist?
Sedan börjar letandet (och svärandet). Värst är det med verktyg. De finns aldrig där de borde vara. Jag drar mig för minsta lilla snickeri- eller fixarbete för även om det tar två minuter att sätta upp själva hyllan måste jag alltid kalkylera med den timme det tar att hitta hammaren.
Ikväll ska jag titta på Rent Hus på TV4 kanske trösta mig med att det finns de som har det värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar