måndag 22 november 2010

Vandraren som dansade med vargen i Novembernatten

November igen och fullmåne, bakom ett ganska jämntjockt dis men ändå. Månen höll naturen benvit och ljus hela novembernatten .

Vi valde än en gång Dansarbacken för november månads övernattning och det största skälet är att systern hörde vargarna yla där i förra veckan och såg spår så sent som dagen innan. Fast vi hörde varken yl eller såg några vargar. De här kommentarerna jag läser och hör ibland om att människor ska vara så rädda i glesbygd så att de inte vågar gå ut för att det finns varg ter sig alltmer patetisk.
Fast vi har en yster bordercollie som lockbete har vi aldrig hört en varg och än mindre sett någon och då väljer vi ändå många gånger område med hopp om det - så även gång.

Fast något var det som passerade framåt aftonen för hunden tittade helt plötsligt in bland granarna, upp mot stigen och skällde varningsskall:
- Det kommer någon!

Vi stirrade in bland skuggorna och när hunden sedan satte sig och viftade glatt på svansen så var vi helt säkra på att någon vandringsman skulle dyka upp bland granarna i det lätta snöfallet vilken sekund som helst för det har ju hänt förut.
Ingen kom, iallafall ingen som vi kunde se. Då blev hunden riktigt upprörd och ställer sig upp för att denna gång istället skälla aggressivt, dra i kopplet, resa ragg och hålla upp svansen i en varnande plym.
Vi gick iväg längs stigen med pannlamporna för att se efter vad det kunde vara, men såg ingenting. Inga spår i den vita snön mer än våra egna lätt översnöade och när vi kom fram till bilen och vägen fanns det varken bilspår eller andra spår i den vita snön.

Vad var det som kom eller passerade i novembermörkret? En vandrare från svunna tider som hittade lite sällskap på sin färd eller var det en varg som var på väg? En varg som vek undan av röklukt, människodoft och hundskall.
Det får vi aldrig veta. Men för första gången sedan vi började ligga ute var det fortfarande glöd av den sista stocken vi lade på elden på kvällen. Den brann nästan hela natten som om någon skött om brasan medan vi sov och det gick en lätt översnöad varglöpa lite längre upp längs vägen då vi for hem...

2 kommentarer:

Malin sa...

Jag är fortfarande nyfiken på vilka trakter ni övernattar på...finns en del "skrömt" att att berätta om...De ska man inte prata högt om eller inte om andra småfolk heller...

Malin

Kokospelle sa...

Här är det! Ganska mitt i bilden där älven gör lite skarpa krökar

http://maps.google.se/?ie=UTF8&hq=&hnear=Nora,+%C3%96rebro+L%C3%A4n&ll=59.909685,14.804034&spn=0.015599,0.038581&t=h&z=15

Om du vill ha sammanhanget är det bara att zooma sig utåt.

...ska försöka att hålla min stora trut om "skrömtet" och viska på bloggen istället