Jag gick i mål 1 timma, 9 minuter och nåt mer efter starten. Stel och trött som aldrig förr, är verkligen långt från toppform.
Efter att först köra 25 mil sedan springa 1 mil för att ganska kort därefter sätta mig i bilen och köra 25 mil åt andra hållet var inte optimalt kan jag säga.
När jag klev ur bilen hemma fick jag hålla mig i bildörren för att inte ramla omkull. Jag hade och har fortfarande ont nästan överallt. Att det skulle bli ett jobbigare lopp än sist var jag beredd på men inte att jag skulle stappla fram efteråt.
1 kommentar:
Jag har sagt ja till att springa tjejmilen nästa år...orkade inte detta året...inbillar mig att det kommer nya krafter om ett år...suck...Läste ditt inlägg om "Grinolle" och här är en till...har sett de filmerna du tipsade om och gråtit floder...Helt underbart och visst sjutton är det viktigt att gråta...Jag kan gråta till nyheterna, barnprogrammen, bingolotto (längesedan jag såg detta iof)...ja i stort sett vad som helst som berör mig...Tror mest att det är de nära o kära som lider mest...tror det kan vara påfrestande med en som sitter o snörvlar stup i ett...men de är ju vana nu...Maken anser att mitt snörvlande sätter betyg på en film...dvs ingen gråt=dålig film.
Kramar från Grinolla Malin
Skicka en kommentar