Det (o)öde torpet

Ett av mina favoritprogram på tv är "Det okända" (faktum är att det är nästan det enda jag tittar på förutom Cesar Millan) fast själv är jag inte speciellt medial och ser sällan spöken, men det finns vissa ställen där inte ens en jordnära segpropp som mig inte kan låta bli att känna av saker.
Den som vill veta vad de menar när de i TV-programmet säger att "de känner sig iaktagna" kan besöka ett torp i närheten av ett av mina kantarell ställen. Jag passerar ofta gamla ödetorp här i krokarna men de är precis som namnet antyder just öde och inget annat.
Det här lilla torpet är vid en första anblick också att betrakta som öde men skenet bedrar - det är garanterat övergivet av de levande men man behöver bara gå över den lilla bron över bäcken som för dagen var översvämmad med anledning av ett bäverbygge och beträda den av gräs övervuxna tomten för att "känna sig iaktagen".
När jag sedan passerar det gamla Volvo PV skalet nedanför stugan med de trasiga fönstren reser sig ofelbart håret i nacken och det går flera rysningar utefter ryggraden trots att solen fortfarande står ganska högt på himlen. Jag känner mig manad att förklara med hög röst att jag inte vill något illa utan bara ska passera för att ta reda på svamparna uppe i slänten och ber om hjälp för att hitta smidigaste vägen genom ormbunkar, gräs och snår. För att ytterligare förstärka den märkliga känslan tittar jag upp mot det lilla vindsfönstret. Där står det två små vita statyer på en hylla innanför det lite trasiga fönsterglaset - den ena nästan lika hög som själva fönstret och en lite mindre bredvid - de står där bredvid varandra och tittar ned.
Jag tänkte ett ögonblick att jag skulle ta fram mobilen och ta ett foto på de vita figurerna i fönstret men slog snabbt bort tanken. Jag ska villigt erkänna att jag vågade inte - för det kändes inte rätt. Jag kan inte påstå att jag är rädd när jag fortsätter förbi torpet och upp brevid dörrarna till några uthus men jag känner respekt och några foton blir det nog inte. Det här stället har en energi som det går att skära i med kniv och då är jag lika medial som en sågbock. Det vill säga knappt alls...