Det är ganska makabert att på onsdagmorgon se de allra finaste grisarna lugnt böka i gyttjan för att två dagar senare packa ner en av de största grisarna i plastpåsar och ta reda på inälvor och huvuden från ytterligare ett antal. Ett ögonblick där i slaktboden när jag såg fem grishuvuden på rad som jag nyligen sett runda och goa i gyttjan var jag helt säker. Efter detta blir jag vegetarian.
Igår och idag har jag och systern förutom att packa ned 98 kg kött i plastpåsar, kokat ca 8 liter pölsa, lagt sidfläsk på rimmning (heter det så?), gjort 10 meter korv (två olika sorter) samt gjort minst 3 kg leverpastej. Dörren till frysskåpet går knappt att stänga. Det makabra till trots känner jag mig nu ganska nöjd.
Och trots att jag är helt slut finns det något ursprungligt att ta reda på kött och lägga upp lager för vintern. Med alla grönsaker från landet behöver jag knappt handla en pinal i höst. Jag VET vad jag äter !
Grisarna dog helt utan stress, de slaktas ute bland kompisarna med trynet i en balja godismat. Ingen panik, inga skrik och hur lugnt som helst. De andra märkte inte vad som hände och enligt de som ägde grisarna så är det förutsättningen för att det ska gå så här lugnt. Att ingen blir stressad och så att säga höjer upp sin stämma. Och så tror jag knappast det är på grisfabriken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar