Fett Rätt

Jag tycker om att ha rätt. Att dessutom ha rätt långt före alla andra (nåja?) känns ännu bättre. När alla light och lätt produkter invaderade marknaden någon gång under åttiotalet för att sedan expandera intill vanvett fortsatte jag att köpa riktigt smör (bregott), vanlig grädde, jag vacklade ett tag på mjölken eftersom jag var väldigt ung när lättmjölken dök upp men återgick i vuxen ålder till standardmjölk (helst ekologisk) alternativt gammaldags mjölk, vanlig fil, vanlig youhurt, feta goda ostar, letar efter fläskkotletter med bredaste fetranden som jag aldrig skär bort (det är ju godast på hela kotletten) och så vidare. Jag gick aldrig på den där light-cirkusen för jag kände intuitivt på mig redan som tjugoåring att naturligt är att föredra. Jag köper i princip aldrig light eller lätt med undantag av cremefraiche ibland då den 20% passar bättre i vissa kalla såser.

Man blir inte tjock av smör och grädde hävdar jag bestämt, det är något annat som gör oss tjocka. Jag är inte tjock. Jag har ett BMI på 21.
http://www.markazits.com/diet/bmi.php
Jag har tre äldre arbetskamrater (en har nyss gått i pension), som är smala som spett båda två med samma filosofi.
Jag äter gärna efterrätter med grädde, semlor och bakelser med mycket grädde dock inte alltför ofta men lite då och då.

Jag äter i princip aldrig godis (lite nougat eller mjölkchoklad ibland) och jag äter i princip aldrig snabbmat av typen tillbehör pommes frites (urk), jag äter aldrig chips, ostkrokar, snacks och sånt där prazzel. Jag dricker aldrig läsk. Måttligt med vin och öl däremot och glass någon gång emellanåt efter att ha läst ordentligt på innehållsförteckningen. Glass är rena kemikaliebomberna och t.o.m. krav glassen är ett gränsfall för att betraktas som föda och inte som tapetklister. (Men återigen alltid gräddglass om det nu ska vara glass. Vad det står på innehållsförteckningen på lightförpackningen med glass (om den får plats) vill jag inte ens tänka på.)
För att i viss mån kompensera det vita på det rimmade sidfläsket (härdat fett direkt från en gris finns det trots min ovanstående svada anledning att behandla med viss försiktighet) så steker jag i bra olivolja, använder olivolja till dressing, äter mycket fet fisk (och kapslar med omega3 när jag slarvar med fisken) och nötter för jag tror på att man ska hålla balans mellan det goda och det dåliga kolestorolet.

Vi har lätt och light affärerna fulla men samtidigt stora hyllor med chips, godis, dricka och snacks och svenskar blir bara tjockare och tjockare.
Det beror enligt mig på fel sorts fett (transfett, manipulerat fett, tillsatser) och framförallt för mycket mat alldeles för ofta.
Många människor äter inte bara när de är hungriga eller riktigt sugna utan de äter mest hela tiden. Av ohejdad vana och utav att vår kultur ända sedan vi är små programmerar in att om du är ledsen stoppa nåt (napp) i munnen.
Många människor äter också tills de blir riktigt proppmätta varje gång istället för att äta tills de inte längre är hungriga. De blir besvikna om de går på restaurang och portionen bara gör så att de inte längre är hungriga.
- Jag blev inte mätt, klagar de.
Om man då dessutom fyller magen med ganska tomma kalorier så kommer hungern tillbaka efter några timmar.
Den som har ätit ett lass med raggmunk gjord på standardmjölk, stekta i smör och adderat stekt sidfläsk och druckit standardmjölk till blir i vissa fall inte hungrig igen på ett helt dygn.

För grejen är ju den att bara för att det heter light-chips är det inget bra sällskap framför tv:n vilket jag misstänker att många åtminstone försöker inbilla sig? Det är ju light och "bara" 2% fett står det på påsen som dessutom innehåller ett antal E tillsatser och massor med helt tomma kalorier och kolhydrater. Sedan är det ju lätt och lagom på kvällsmackan och lightost bara 19% fett vilket gör att det kanske bli både en och två mera än man behövde?

Nu börjar vetenskapen så sakteliga komma på det här tjugo år senare även om det sitter långt inne. För det går fortfarande långsamt.Etablissemanget som har investerat mycket prestige i de fettsnåla kostråden kommer troligen att få erkänna gigantiska missbedömningar. Det finns därför en risk om man utser redan kolhydratfrälsta dietister och andra från den gamla skolan till arbetsgrupper och forskningsprojekt. Kanske de enbart kommer att kämpa för att slippa erkänna sina misstag? De är sannolikt inte rätt personer att förutsättningslöst närma sig frågeställningen?


Nyligen fick en avskedad läkare upprättelse då hon sa till sina diabetespatienter att fett är helt ok att äta men undvik vitt ris, vit pasta och potatis. Etablissemanget och trångsynta dietister gick fullständigt i taket.
Doktor Dahlqvists blogg kan jag verkligen rekommendera

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika

Också bra:
http://www.fatlies.net/


Jag är helt övertygad om att det här ämnet inte är uttömt. Min intuition säger mig att det kommer mera. Jag tänker med andra ord vispa min grädde, ta ordentligt med fet kravmajonäs på räkmackan och äta en och annan pannacotta till efterrätt. Rena rama hälsokosten om ni frågar mig.
På den här dieten förändras tillståndet hungrig till inte längre hungrig ganska omgående och tro mig. Man står sig - länge.....

Avslutningsvis vill jag citera Lars-Eric Litzfeldt från presentationen av sin bok "”Ät fet mat – bli frisk och smal” (som jag inte läst - än)

"Det är det här som är förklaringen till att eskimåer och massajer hållit sig smala och friska. De har inte ätit vare sig lättmargarin eller andra nyckelhålsmärkta och smaklösa lightprodukter! "

Bingo!