Samhain. Fast som hedning var ju den stora dagen i onsdags. Samhain - dagen mittemellean höstdagjämning och vintersolstånd. In i mörkret och in i döden och äntligen hemma.
November är årets bästa månad! Totalt kravlös. Skörden är bärgad, höet till hästarna är inne och tusen jävla juleljus är ännu inte tända. November passar bra ihop med mörkret i mitt inre och alla katter är grå. Det är nu jag lever upp, energin återvänder, måsten och borden ställs på skam och jag kan vältra mig i det svarta. Det blev väl ingen större ritual men jag bjöd iallafall hela kontoret på tårta med häxstrut på huvudet. Jag gick också dagen till ära ur kyrkan den 26 oktober. För vad hade jag där att göra egentligen - i kyrkan - jag som varken är döpt eller konfirmerad betalar ca 2000 kr/år till en förening som totalt förnekar den kvinnliga aspekten av andligheten? Det var prästen i Äppelbo som fick mig att ta det slutgiltiga steget. För om en kyrkans och Guds man på jorden kan ha gudstjänster mot vargen (ett av Gud skapade djuren) vete väl tusan om inte Djävulen är att föredra?
I fredags flyttade sonen ut (bonussonen) och en tid har flytt ifrån vår tid och kommer aldrig åter. Jag mötte honom när han var tre år och sex månader och en liten plutt. Nu har han jeansen vid knäna, visar senaste kalsongmodet och går med denna släpande stil grabbar har idag - "akta inte tappa byxorna släp stilen" typ. Stor pojke 17 år. Bah, det är konstigt - vad fort det gick.
Vi som körde grejerna från Bergslagsskogarna till Örebro var mamman, pappan och så jag då. Reservmorsan, elaka styvmodern, plastmamman, bonustanten, häxtrollet, extramamman you name it.....
Det märkliga var att nu när sonen flyttar så är det första gången jag på allvar träffar hans biologiska mor - på riktigt -liksom. Inte bara som ett hej på byta veckan dagen.
Hon var precis så trevlig och rar som jag alltid misstänkt att hon skulle vara om jag bara fick chansen att lära känna henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar