söndag 22 januari 2012

Vindarna viskar mitt namn

Så här i första månaden på det nya året slog det mig att jag inte konstruerade något nytt nyårslöfte. Eftersom jag klarade meditationslöftet så galant (tycker jag själv) finns det utrymme att utveckla något och här tänkte jag vara lite listig och även omformulera det där "promenadlöftet". Jag ska inte längre gå på några promenader för själva gåendets skull istället ska "jag vara mer i skogen" detta år och med på min färd ska jag ha kameran och kikaren. Det blir ju dessutom ett absolut måste om jag nu ska titulera mig naturfotograf, inte sant?
Jag lovar att jag ska gå långsammare och längre. Jag ska prata mer med träden och mindre med folk skulle man också kunna uttrycka det och den där motionen blir liksom av alldeles av sig självt.
Jag började redan idag och även om jag inte såg ett endaste djur kan jag se spåren efter dom. Jag har kontaktat en tall och hört vinden tala.

En ås sen istiden. Det finns inte många sådana här skogar kvar i Bergslagen idag. Det mesta är tyvärr avverkat men det här äger en gammal farbror som vårdat sin skog.



En ingång till underjorden...

1 kommentar:

Ylva sa...

Jag gratulerar dig, eftersom du är en sådan som håller nyårslöften så kommer du att få ett härligt år!