Det är inte lätta att springa den här årstiden. Nog för att jag får på mig skorna, kläderna och motivationen. Pulsklockor och hela kittet.
Men sen är det rent av hopplöst att få upp farten. Det går faktiskt bra i tallskogen där endast en och annan korp distraherar. Tallskog ser ut och luktar ungefär likadant vår, sommar och höst vilket är tryggt på sätt och vis. Men så närmar jag mig den lilla kyrkbyn och då öppnar sig landsskapet och ändrar karaktär och det är HELT OMÖJLIGT att springa genom ett hav av liljekonvaljer. Inte heller går det bra att flåsa igenom daldockor och midsommarblomster och inte heller förbi holländarnas vackra haflingerhästar.
Det går i slowmotion kan jag säga bland syrener och svalor och fårhagar och dofter och den klorofyllstinna grönskan och och och.
Men vem fan har bråttom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar