Det är kavens så att man längtar till hösten? Begreppet vårtrötthet har nått nya dimensioner. Jag är så fruktansvärt trött så det känns som om jag skulle kunna stå och sova. På ett seminarium förra veckan fick jag nypa mig i låren för att inte somna på första bänkraden och det redan före lunch. Jag såg och ser som i kors mest hela tiden. Jag har släpat benen efter mig i en veckas tid och till och med att vattna plantorna i växthuset har känns som ett mastodontprojekt.
Tydligen är det så att när immunförsvaret aktiveras så bildas speciella ämnen s.k. cytokiner som ger trötthet. Det är för att tala om för kroppen att den ska ta det lugnt och vila och vad gör ägaren av denna kropp då? Åker 12 mil med buss för att springa 5 kilometer på Vårruset i Karlstad för att komma hem och ramla i säng framåt midnatt. Jag lyckades under 29 minuter och 17 sekunder förtränga alla varningssignalerande cytokiner och hänga på alla de andra 8000 kvinnorna. Inte undra på att jag känner mig halvdöd idag med en lätt huvudvärk och så har jag fått ont i halsen också.
Fast det är på sätt och vis är det en tröst att få veta att man nog har en infektion för annars kunde jag nästan tro att det är nåt allvarligt. Men det är nog immunförsvaret som går på högvarv? Jag borde gå och lägga mig bums, men jag ska bara.......... 8-/
1 kommentar:
Tss, tss, man ska lyssna på sina cytokiner. Krya på dig!
Skicka en kommentar