Förra året köpte jag skidor som jag åkte på för första gången på säkert trettio år. Jag åkte säkert flera mil på de där skidorna fast i år har jag inte fått ut dom ur garderoben ens en gång.
Jag har drabbats av promenadmani.
Den här veckan har jag gått nästan varenda dag. Jävlars vad jag går . Jag går och går.
Idag gick jag 5 kilometer direkt när jag vaknade klockan 6:30 och när jag kom hem och satt med laxmackan till frukost kom min pappa och hälsade på och undrade om jag ville gå och titta efter vargspår. Det ville jag och så vips var det ca 7 kilometer till lite drygt. Nu var jag uppe i en dryg mil och klockan var inte ens 13:00 och det är så att det kliar i benen nu när klockan närmar sig 17:00.
Det är skönt att gå och ibland känns det som att jag skulle kunna gå precis hur långt som helst. Kanske kan jag gå ända till himlen?
2 kommentarer:
Hm...Kan det vara så att kroppen talar om vad den vill ha...vila, sömn, mat, rörelse etc...man gör det som behövs utan att fundera så värst mycket...
Lever man med "känsla" så gör man automatiskt det som kroppen vill/behöver - inbillar jag mig...Sova, vila, äta, springa, jubla etc...
Sen fångar man hjärtrytmen på ett gott sätt när man går!
Kram från Malin (som i bland/ofta går för långt...suck,) ds
Läste ditt inlägg om matlagning på TV o du har helt rätt...Det är nått lurt med portionsstorlekarna...
Malin igen!
Skicka en kommentar