Sommarens kortaste natt i Kindlatornet -

Förra året kom vi inte iväg ut i juni vilket vi kompenserade i år på natten mellan den 20 och 21 juni. Visa av knotthelvetet på Packers förra sommaren gav vi oss iväg till Kindlahöjden med sikte på utsiktstornet. Som baktanke tänkte vi att är det miljaders med knott så är de väl inte i tornet iallafall(?).

Vad vi däremot inte räknat med var att det skulle svärma Örebroare den här kvällen på Kindlahöjden. Nog för att jag visste att sommarsolståndet var den 21 juni men jag hade inte tagit reda på att själva solståndet ägde rum klockan 11 på förmiddagen vilket i sin tur innebar, om man är petnoga - att natten TILL den 21 var några sekunder kortare än den som kom efteråt.
Precis när vi slagit läger och fått fram kvällens lammgrillare så brakade det till i skogen och det dök upp en svärm precis så här jävla petnoga Örebroare. Laddade med trummor, didgeredos och chips(!) anlände de för att fira sommarsolstånd på Kindlahöjden. Om vi blev förvånade så är det inget mot vad dom blev när de upptäckte att kultplatsen redan var bokad så att säga. Knotten minskade behändigt till en knapp åttondel då de blodsugande små asen snabbt delade upp sig på fler personer.

Trumspelarna tog ändå en rast med oss, de flesta på gott humör om än aningen besvikna. De stannade till solen gick ned för att beskåda det från tornet för att sedan ge sig av till en annan sovplats med sina instrument och chips.

Lugnet lade sig än en gång över Kindlahöjdens skog endast en pärluggla och en svag ton av trummor på avstånd hördes när lilla systern och jag bäddade längst upp i tornet och pappa i enmanstältet tillsammans med hunden i eget myggtält.

Natten var fridfull tills solen strax skulle gå upp för då började hunden skälla hysteriskt och tornet svaja och trumgänget var tillbaka för att se solen gå upp. Ett förfärligt spring måste jag säga fast hade de inte kommit klampande hade jag förmodligen missat den fantastiska soluppgången vid halv tre tiden som kunde beskådas mellan spjälorna direkt från sovsäcken... sedan försvann Örebrogänget för andra gången denna korta natt.

Det var en fantastisk upplevelse att sova i det höga svajande tornet högt över grantopparna med en lätt bris utanför sovsäcken. Inte en knott på hela natten!