Folk får säga vad de vill men jag håller inte med om att tiden går så förfärligt fort som vissa påstår när de kastar sig tio år bakåt i tiden på bråkdelen av en sekund och inte heller tycker jag att tiden går snabbare för att jag blir äldre.
Att de flesta människor tycker tiden går fortare när de blir äldre måste bero på det spratt vårt minne eller snarare vår hjärna spelar oss. En tioåring kan förflytta sig endast tio år bakåt i tiden med hjälp av tanken (eller snarare 7-8 år för det är väl tidigast runt 2-3 år som vi minns något medvetet?) Vid tjugofem års ålder kan man på samma korta ögonblick förflytta sig i tanken ca 22 år bakåt i tiden och vid sextio år kan man göra motsvarande tidshopp på 58 år på bråkdelen av en sekund och dessutom till en massa minnen däremellan. Fast inte går tiden fortare för det. Det är minnet som har mer på disken och som kan resa längre i tiden på ett ögonblick vilket onekligen skapar en illusion om vad fort det gått. Men tänk alla dagar som går mellan de minnen jag erinrar mig?
Nej, den som är någorlunda närvarande i nuet upptäcker snart att tiden är helt perfekt och allt går sin gilla gång precis som det ska.
Möjligen kan jag personligen tycka att januari går förfärligt långsamt och den här arbetsveckan som tog slut idag var hur seg som helst. Jag hade onsdag i tanken redan på tisdagen vilket väl egentligen gjorde arbetsveckan en hel dag längre......
1 kommentar:
Bra försökt (du är på rätt spår), men så här ligger det till med tiden siddu:
LIVET är de dagar och stunder som vi faktiskt minns. Alltså - alla dagar av tristess, eller egentligen inte ens det, utan dagarna som går under beteckningen slätstruken händelselös jävla vardag, dessa dagar minns vi inte och alltså har vi inte LEVT. Många sådana dagar gör att det känns som om tiden "bara försvann" och så säger man "åh Guuuud vad tiden går". Så är det. Typ!
Kram Bianca
PS. Veckan som gick är väl inget att minnas antar jag? ;)
Skicka en kommentar