Matvraket

Nu blir det stekta fläsket kokt. Jag räknar kalorier för första gången i mitt fyrtioåttaåriga liv då jag kom på att jag nog borde gå ned ett par,  tre kilo. Vid närmare 50 tycks jag inte längre kunna äta precis allt jag ser helt ohämmat . Det är faktiskt väldigt intressant att se vad saker innehåller när man verkligen väger och räknar och jag inser efter ett par veckor att det är något lurt med det här med kalorier in och kalorier ut. Jag konstaterar nämligen ganska snart att mina tre kilos övervikt(?!) borde rent matematiskt ha varit minst 30 - om man ser till vad jag har vräkt i mig genom åren. Det där med kalorier in och kalorier ut är onekligen ingen exakt vetenskap för var har jag i så fall gjort av allting? Värmt upp huset? Not! Jag är verkligen ett matvrak av rang och när jag tänker efter har jag med några få undantag alltid ätit mer än de flesta. Jag vet knappt ärligt talat hur en "normal" portion ser ut men försöker lära mig det nu.

För nu vid närmare femtio ska jag försöka att hitta en mer normal nivå - om inte annat kommer det oavsett vad vågen kommer att visa att bli ett billigare matkonto. Och eftersom jag faktiskt är ganska snål konstaterar jag då krasst att det kommer att kunna ge en del på sparkontot alternativt att jag kan köpa lyxigare mat i mindre förpackningar framöver.