Jag är före min tid och det har jag varit sedan jag var liten. Jag tror det är mina föräldrars fel för redan vid ett års ålder då jag fick dricka kaffe och äta tårta alldeles själv. Det kan ju vem som helst fatta att något sådant skulle spåra ur direkt. Jag gillade aldrig saft efter det utan ville alltid ha kaffe till bullarna och sitta med vid bordet med dom vuxna. Jag var som man sade"Lillgammal" . Eller med andra ord "gammal redan som liten"! Det där har sedan förföljt mig hela livet och jag känner mig fortfarande och har alltid känt mig mycket äldre än jag är - även om jag periodvis när hormonerna löpte amok i 16-årsåldern kanske inte alltid betett mig helt moget alla gånger - men i det stora hela....
Många som är jämngamla säger att "man är väl inte äldre än man gör sig" - för mig är det tvärtom.
Jag känner mig mycket äldre än mina år och jag är - om jag tänker efter - faktiskt helt redo att gå i pension redan nu om någon skulle erbjuda mig det.
Jag känner mig som en gammal tant på många sätt när jag tänker - det är bara det yttre som förråder mig. Kroppsligt för att jag är ganska rapp i stegen, har blonderat hår ( och detta trots att min förra frissa tyckte att det verkade "desperat" ?) och prylmässigt eftersom jag för det mesta gärna har den senaste mobilen och gillar att åka motorcykel.
Så om jag var lillgammal som barn kan man kanske säga att jag nu är "lastgammal" i medelåldern. Och sen då......?
2 kommentarer:
Man undrar ju, blev din förra frissa din FÖRRA frissa efter det uttalandet??
Ha ha :-D , nej hon blev sjuk på "naturlig" väg. - Jättefina Carina som var tvungen att sluta med friserandet och fick ändra yrkesbana ändå dessvärre.
Skicka en kommentar