fredag 8 november 2013

Jag och Betsy

Jag kan mjölka en ko och kan lägga detta till handlingarna i min skrytlista. Sista veckan i oktober blev det nämligen ett eldprov för andelsägarna i Koprojektet då Rudy och Ellen åkte till Luleå för att hälsa på sin dotter som går på Luleås tekniska universitet. Vi var endast två som övat att mjölka med den bärbara maskinen helt på egen hand veckorna innan. Den ena var jag och den andra var min syster som väldigt opassande skulle på en annan utbildning i Umeå från söndagkväll till sen fredagnatt så hon kunde endast ta helgen och lämnade dessutom fina Chikoro i min vård(!).
Det blev alltså jag som kunde sköta själva mjölkningsproceduren den resterande veckan kombinerat med ett lönearbete på heltid. Ibland skulle jag verkligen vilja skjuta den duktiga flickan som bor i mig! Eftersom jag till min läggning är en orolig själ oroade jag mig dessutom nåt alldeles förfärligt både innan och under veckan - för att grejerna inte skulle hålla, att fortum inte skulle kunna leverera elen (Stormen Simone härjade som mest över Brittiska öarna ) - bara för att nämna något. Den som också är "the worrying kind" vet vad jag talar om.

Jag hade dock inte behövt oroa mig, grejerna höll, Betsy var nöjd och verkade tillfreds med den nya ordningen och stormen Simone missade Hjulsjöbygden med en hårsmån. Jag är en fena på att mjölka  och Betsy och jag blev riktiga kompisar allteftersom veckan gick. Men det var stenhårt och det var med militärisk disciplin det var uppstigning varje morgon  klockan 6:15  för att hinna med egna hästar, hundprommis (en kort),  mjölkningen (som tur var ställde några av de andra andelsägarna upp med assistans samtliga mornar och kvällar), hem, byta om, pendla till jobbet, hem, lammen (också systerns), hunden, byta om  och mjölkning med tillhörande sysslor klockan 17:15 varje kväll. Jag orkade tack vare fina, fina kossan Betsy som med lugn och tålamod betraktar sin ibland lite oroliga men välmenta andelsägare!

Inga kommentarer: