Efter arbetet med systemförvaltande bar det av mot Märrjärvi i Kaljoxadalen. Det låter nästan som att jag varit till Karelen men jag var bara några mil hemifrån. Det går att gå från Dansarbacken till Märrjärvi men det går också att fuska med att åka skogsväg och så att säga smita in 140 meter "bakvägen" till vindskyddet vid Märrjärvis strand. Men Gudarna ska veta att det är bara för den som inte är speciellt rädd bilen och i detta fall även benen för det var rätt svart när vi klev ut i något som såg ut som ingenmansland trots att det var månsken. Det finns ingenting som ens med ganska god vilja kan kallas stig.
Men vi kom fram till lägerplatsen och tände vår brasa för att värma upp pirogerna.- Nej, inte finska piroger mer syrianska fast med bortglömd paprikapasta. Goda var de iallafall .
Inga vargar hördes på denna tur och månen drev vid niotiden i dimman. En fuktig dimma som lade sig som ett fukttäcke över allt och alla som var med. Eftersom vindskydden i dessa naturreservat är så fjuttfjantigt små blev det till att sova under bar himmel. Vaknade mitt i natten av ett stilla regn i ansiktet. Det var blött som bara den utanför sovsäcken, fast det läckte inte igenom överdraget. Och - det var varmt. Så inihelvete varmt att jag ett tag övervägde att krångla mig ur de flossande kalsongerna inne i sovsäcken. Men jag orkade inte utan somnade om och sov som en stock ända till klockan halv åtta. Då var det nästan ljust.
Det är spännande att gå ut och lägga sig i mörker på en plats man aldrig varit på förut för att sedan vakna upp till ett landskap man inte sett tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar