Äntligen händer det saker på löpningen. Nu gäller det att hålla i det som startades i augusti. 5,3 km kuperad terräng på 42 minuter och då skrek ändå varningsalarmet för hög puls redan vid 153 vilket medförde att jag fick gå i uppförsbackarna och stanna upp emellanåt. Skönt! För en månad sedan sprang jag 5 km på platta backen på 37 minuter och stapplade nästan fram sista 500 metern med en snittpuls på 157.
Jag är verkligen glad över att jag startade med löpningen då jag kände att depp-lighten höll på glida över i en riktigt depp. Det är ganska effektivt att bestämma sig för att springa varje gång man känner för att börja grina (jag är så jävla trött på att grina). Det en förfärlig massa springande där i starten eftersom jag kände för att grina mest hela tiden. Nu går det liksom av bara farten. Pulsklockan var en investering värd varenda krona för om man är statistikfreak är det förfärligt efter ett tag om snittet försämras. Klockan var dessutom ganska dyr vilket också höjde motivationen för en snåljåp som mig. Har man köpt en klocka för 1500 kr (!) :-O är det bäst att utnyttja den till max.
Om jag nu kunde disiplinera mig till att göra yoga på morgonen i en halvtimme för min onda rygg kommer nog det här att gå riktigt bra. Jag har liksom inte tid att deppa och förresten orkar jag inte heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar