Mot nytt ljus - 2015

Kom inte det här nya året ovanligt och onödigt snabbt?
Det var ju nyss jag satt här och lovade att jag skulle få fullständig koll på min röra under 2014!
Har jag fått det då?
Sammanfattningsvis finns det fortfarande en hel del kvar att göra så löftet kan inte släppas under 2015 men faktum är att det har gått framåt. Saker som hör ihop är någorlunda inom samma kvadratmeter och röran är mer koncentrerad till begränsade områden. Min upplevelse är att jag har aningen bättre koll och mycket har åkt ned efter teman i fina lådor från Biltema. Men arbetet fortsätter även under 2015! Löftet skall hållas i.
Jag har också fått betydligt bättre ordning i min inre värld vilket är ännu viktigare. Trots eller kanske rentav tack vare en situation i höstas när jag var extremt hårt belastad och arbetet höll på att ta ned mig fullständigt på grund av en del yttre faktorer - är jag efter en hel del s.k. självhypnos  mer fokuserad, tydlig och lugn än någonsin tidigare i mitt liv. Jag var nära kollaps då jag började vakna på nätterna och kände hit men inte längre.
Att fylla 50 var för övrigt en hit!
Jag har också börjat med ViryaYoga regelbundet vilket verkligen har effekt på både det ena och det andra.

Men nu är det inte så illa med röran så att jag inte kan ge fler löften som till exempel att jag ska bli Bergslagens smidigaste kvinna över 50 år. Jag ska ge järnet med yogan, jag ska ta mig fan äta mer grönsaker trots att frysboxarna svämmar över av kött och så ska jag vara mycket mer i skogen. Till häst, till fots och med motorhjälp.

Jag är vid gott mod! Gott Nytt År till mig själv och eventuella läsare. You ain´t seen nothing yet....

Mitt liv som katt med hatt

Jag har en hel del planer inför min så kallade ålderdom - när jag blir tant på riktigt - förutom det där kollektivet jag talat om i ett tidigare inlägg:

Pensionärspower

Det första jag ska göra är att köpa mig lite roliga hattar på slutlönen. Jag tycker att folk borde bära hatt oftare.
Vid 80  tänker jag vara fullfjädrad vinalkoholist och dricka vin till alla måltider utom till frukost då jag kommer att dricka ett glas champagne. Enligt expertis ska det ta ca 20 år att bygga upp ett alkoholberoende vilket innebär att jag får börja träna redan nu med ett glas här och där.
Sedan har jag räknat med att jag får lite knapert med pensionen så därför kommer jag plocka ut så mycket som går i början för att sedan runt 75 börja snatta i affärer om det visar sig att mathållningen blir för ensidig. Jag tänker minsann inte leva på gröt allena och dessutom kommer ju de där vinflaskorna belasta den redan ansträngande ekonomin. Om de tar mig med en kyckling i hatten tänker jag - om jag inte redan är det - spela senil och förvirrad. Skulle det värsta hända kommer jag att ha mat och husrum på Hinseberg.
De gånger jag betalar för maten kommer jag handla vid lunchtid - med mynt - om det finns kvar. Finns det inte kvar kommer jag att krångla med alla kort, ta fel kort och glömma koden medan kön växer sig lång. Sist men inte minst kommer jag att bli en "Crazy Catlady" och skaffa mig en massa katter. Jag kommer vara en sanitär olägenhet redan några år efter avgång med pension. Det kan till och med hända att  jag kommer sluta mina dagar som katt-mat.

Havsjömosse - ännu en natt i Paradiset

Den sista tiden har vi inte varit speciellt flitiga med våra utenätter. Det har varit mest dagsturer och några kvällar men ingen natt sedan vi sov över i trädgården. Därför var det på tiden att ge sig iväg när fullmånen inträffade på en lördag i midvintertid och vädergudarna lovade vackert väder åtminstone på kvällen. För att inte ta i för hårt när vi är så ringrostiga och det blir mörkt redan klockan halv fyra åkte vi till vårt stammisställe Havsjömosse vid nitälvens strand. Det var tur att vi tog med ved kan jag säga, där fanns inte många pinnar att elda på. Menyn bestod av Mirfats fantastiska piroger, pappas fina hemgjorda kebabstrimlor och så blev det dagen till ära dessert när Andreas plockade fram bananer och choklad och grillade över elden.

Månen gick sin stilla ban och natten blev lugn och rofylld i bruset av älven medan elden falnade långsamt i den blåa natten.
Sedan vaknade vi till ett välbekant ljud. För en gångs skull höll SMHIs annars till synes lite slumpartade prognoser. Vi vaknade av först lite snöblandat isregn som sedan övergick i regn. Ett regn som strilade på taket och så småningom smög sig längs takbjälken in i springorna och ned i vindskyddet.

Men med bra utrustning, färdigbredda tonfisksmörgåsar och en minieldstad på en bit folie precis utanför vindskyddet gjorde det inte så mycket. Vi fick vår frukost och vad gör det om man blir lite frusen och blöt när man vet att man om några timmar är hemma och kan ta en varm dusch för att sedan gosa upp sig i soffan. Att koka kaffe och göra brasa i strilregnet är för oss ett litet äventyr som bryter av mot vardagen. Det var då jag kom att tänka på dom. Ni har säkert sett dom där de sitter på en liten filt utanför systembolaget med en pappmugg. Tiggarna som vi skyndar förbi med vinboxen i ena handen och fredagsmyset i den andra. Jag försökte för ett ögonblick föreställa mig - trots min svindyra sovsäck, renskinnet och det effektiva gasolköket - hur det skulle vara efter en natt på ett liggunderlag i blötan, att försöka få nåt i magen, att sedan ta en dyna, en pappmugg och gå iväg för tillbringa resten av dagen sittandes på asfalten utanför någon ICA-butik.. Att sitta där timme ut och timme in för att sedan vid stängning resa mig upp för att gå ...... Ja gå till vaddå? Ännu en natt bland blöta filtar!

Jag slår snabbt bort den jobbiga tanken, vi dricker vårt kaffe, packar ryggsäckarna och åker hem till värmen till det som Phil Collins sjunger så fint  "Just Another Day in Paradize"

Lyssna till honom och läs samtidigt nedanstående artikel:

"Stoppa attacken på tiggande romer"

Jag lovar och svär härmed att jag alltid ska ha lite växel i fickorna framöver.

"Ge dem möjlighet att bli självförsörjande, skattebetalande och produktiva invånare. Se det inte som välgörenhet utan medmänsklig solidaritet. Idén är inte idealisk, men så är heller inte utgångspunkten.

Tänk på saken, men vänta inte för länge. Vinterkylan är på väg över landet och i mörkret ruvar den fascism som närs av föraktet för svaghet och signalerna att romskt liv är ett värdelöst liv som kan låtas dö utan att de myndigheter som förvaltar vår demokrati ingriper." Mattias Gardell