Bilstrul = Uteliv bakom knuten

Det började med att det var svårt att få tydligt svar på bilfrågan då många viljor skulle jämkas samman. Det slutade med att vi faktiskt hade tillgång till bil men då hade vi redan bestämt oss för att inte åka iväg någonstans vilket kändes lite tungt. Det var ju så sagolikt fina kvällar denna sista aprilvecka och tanken kunde inte släppas om en natt under bar himmel.
Fast vem har sagt att man måste åka bort när man i princip bor i skogen? Sagt och gjort vi packade ryggsäcken, gick 300 meter ned till båtplatsen där det finns både en gräsplätt att tälta på och en eldplats. En eldplats var faktiskt ett krav för det är så torrt i backen att man riskerar att elda upp hela bergslagen om man tänder en brasa på fel ställe.

Vi grillade hemgjorda lammkorvar, åt och pratade ackompanjerade till storlommens sång framåt småtimmarna. Grängen låg spegelblank och bjöd på sin bästa sida. Inte behövde jag ordna hästvakt heller det var bara att kila hem och ge kvällshö.

Det var en fantastisk vacker natt med mycket fågelsång när det ljusnade. Ett drama utspelades utanför tälten men jag hann bara se en skugga av vem vet vad mellan de risiga granarna och så hörde jag några fåglar skrika varningsrop helt  hysteriskt. Var det räven som känt lukten av lamm och som kilade förbi?

Nätsjön Silverleden april 2014

Det var en fasligt lång vinter, en vinter som  paradoxalt inte ens var nån direkt vinter. Det var regnigt och blötsnö och det var ta mej fan mörkt i tre månader efter den där fina natten vid Flosjönäset. Nu har molnen äntligen lättat något. Hela första veckan i april sken solen och jag kände att nu måste vi bara ut igen. Dessutom ansåg jag att det var dags för pappans nya ryggsäck, en Osprey Aether 70 att komma ut på första turen (den förra Berganssäcken är troligtvis till salu ifall det finns någon hugad spekulant?)
Silverleden har en hel del oprövade vindskydd slog det mig i fredagseftermiddag. Efter lite surfande på nätet samlade vi sedan styrkorna, packade ryggsäckarna och styrde kosan till Nätsjön. Lagom långt att gå och lagom tills vi kom dit gick solen - som lyst ihärdigt genom kontorsfönstret hela arbetsveckan - i moln. Det gjorde inte så mycket för vi fick åtminstone ett andningshål och vi fick sova i vindens sus igen efter den instängda vintern. Brasan brann gott och köttfärsjärparna smakade ypperligt.
Mycket fin stig att vandra dit på och ett fantastiskt fint vindskydd med rostavlor(!) på väggen. Vi undrar fortfarande vem som hängde dit dom och varför?

Dot vid brasan

På spaning efter fågel

En ny deltagare var med på utflykten. Bordercollien Dot har tillträtt flocken sedan sist men hon tyckte att det här med att sova ute inte var någon direkt höjdare. Hon sov oroligt i det riggade tältet och skällde oroligt och med jämna mellanrum ut i mörkret. Det var som om hon tänkte att här går alla och lägger sig och så ska jag en ensam vaken liten bordercollie hålla vakt. Till sist fick hon komma längst in i vindskyddet där jag låg på en bänk - där fick hon ligga vid mitt huvud och somnade till sist med en djup suck. Att ha tre aktiva bordercollies med på utflykt kräver ett visst fokus kan jag säga - det händer något hela tiden och det blir inte mycket kontemplation i brasans sken. Men kul är det!

Köttfärsjärparna










Tessy - Aktiv bordercollie med säkerhetslina

Utsikt över silverknuten