Sommarparadoxen

Efter en hel del övning har jag nästan lärt mig att gilla vintern efter att ha trott att jag avskyr vinter. Men med fasa har jag just upptäckt att det är fanimej inte speciellt häftigt när det är sommar heller vilket minst sagt är ett bekymmer. För hur blir det då? 
På sommaren är det mycket som ska göras och som ska ske "bara det blir sommar", det är hagar som ska byggas, gräs som ska klippas och så är det åtminstone denna sommar mest en väntan på bättre väder. Det har regnat i ungefär 40 dagar och 40 nätter vilket man en gång i tiden kallade för syndaflod och häromnatten kröp temperaturen i mitten av juli ned mot tre plusgrader vilket inte är långt till frost. Det skulle kunna signalera att klimatförändring till trots så är det en ny istid på ingång. Jag borde kanske skola om mig till domedagsprofet? Omvänd Er nu! Slutet är nära....
Kanske är det bäst där i skarven mellan vinter och sommar egentligen. Precis där i skarven när förväntningarna fortfarande just är förväntningar om värme, sol och ljusare tider? Trädgården till exempel är alltid vackrast i mars - inne i mitt huvud - långt innan kvickroten sätter sina vippor och revsmörblommorna blommar. Eller den andra skarven när allt återigen lägger sig till ro för att vila. Jag upptäcker ibland när solen står som högst att jag kan längta efter en stilla, frostig dag i november.

Återhämtningen

För två år sedan var de nära döden båda två. Honungsrosen och Flammentanzrosen fick lov att klippas ned till ca 30 cm och det var ytterst tveksamt om de skulle klara sig. Men på något sätt har de återhämtat sig rätt bra på två år.

Rosa Helenae

Borttappade dagar

En del dagar kan man lika gärna stryka ur almanackan. Ni har säkert haft dom också, en sådan där dag som det liksom inte blev nåt vettigt av. Ibland kommer man in snett redan från första början och ibland smyger sig obalansen på framåt förmiddagen. De är varken bra eller dåliga egentligen, de där borttappade dagarna, de bara ingenting.  Min borttappade lördag började bra  men så klev jag upp. Ingenting som jag påbörjade denna dag fick ett ordenligt slut utan jag blev avbruten hela tiden och dagen försvann i tomma intet som om den tillhört någon annan?

Matvraket

Nu blir det stekta fläsket kokt. Jag räknar kalorier för första gången i mitt fyrtioåttaåriga liv då jag kom på att jag nog borde gå ned ett par,  tre kilo. Vid närmare 50 tycks jag inte längre kunna äta precis allt jag ser helt ohämmat . Det är faktiskt väldigt intressant att se vad saker innehåller när man verkligen väger och räknar och jag inser efter ett par veckor att det är något lurt med det här med kalorier in och kalorier ut. Jag konstaterar nämligen ganska snart att mina tre kilos övervikt(?!) borde rent matematiskt ha varit minst 30 - om man ser till vad jag har vräkt i mig genom åren. Det där med kalorier in och kalorier ut är onekligen ingen exakt vetenskap för var har jag i så fall gjort av allting? Värmt upp huset? Not! Jag är verkligen ett matvrak av rang och när jag tänker efter har jag med några få undantag alltid ätit mer än de flesta. Jag vet knappt ärligt talat hur en "normal" portion ser ut men försöker lära mig det nu.

För nu vid närmare femtio ska jag försöka att hitta en mer normal nivå - om inte annat kommer det oavsett vad vågen kommer att visa att bli ett billigare matkonto. Och eftersom jag faktiskt är ganska snål konstaterar jag då krasst att det kommer att kunna ge en del på sparkontot alternativt att jag kan köpa lyxigare mat i mindre förpackningar framöver.

The full buck moon - bockigt i juli

Fullmånen så här i nordens ljusa sommartider gör inte så mycket väsen av sig rent visuellt. Den går upp sent och den går ned tidigt och den syns bara vid klart väder men enligt infödda amerikaner påverkar månen oss ändå.


Juli är normalt den månad då råbocken och andra hjortdjur får nya horn som tränger ut i deras pannor. Hornen har ännu en beläggning av sammetslen päls och därför kallas denna  fullmåne för den fulla bock månen.

Under den här tiden löper även unga män amok för att "stånga" sina huvuden mot varandra och allmänt visa upp sig. Fast det märker inte gamla tanter som jag så värst mycket av eftersom vi sällan befinner oss på samma platser som dessa unga testosteronstinna människohanar och om det skulle ava sig nån julifullmåne har åtminstone jag oftast andra saker - viktigare saker - som jag går och funderar på. Men om jag inte var så nedrans kvällstrött och grubblande utan hade lite mer spring i benen och gav mig ut så är jag helt säker på att jag skulle få se ett och annat. För jag är helt säker på att ikväll rumlar det om på sina ställen.