Djupt in i granarnas ro

Utan GPS - i spåren av björn på Djupdalshöjden

Vi åkte på eftermiddagen i halv storm mot ett naturreservat som är så nytt att det ännu inte finns varken på kartor eller i några turistbroschyrer. Det enda som idag utmärker reservatet är att det är målat en karaktäristisk stjärna (?) med vit ring på träden, inga skyltar, inga stigar nada. Men det skulle ligga ett snyggt nybyggt vindskydd någonstans i reservatet, mitt i skogen i den obanade terrängen - enligt uppgift.
Min pappa har en fin GPS - den låg hemma i skrivbordslådan(!?) Min syster har också en fin GPS som faktiskt fanns med i packningen men hade så oladdade batterier att de lade av strax ovanför lilla Havsjön.
Så nu när vi för första gången verkligen behövde en bra GPS var vi utelämnade åt lokalsinnet för att ta oss till en plats dit endast systern varit en gång tidigare, i november med pannlampa... Jag antar att det är det som kallas "ödets ironi"?
Efter någon felkörning på knaggliga vägar trodde syster i alla fall att vi var på någorlunda rätt spår. Till sist blev vägen så dålig att vi fick parkera bilen och gå vägen fram sista biten tills det vände rakt in i granskogen. För att ytterligare förstärka vildmarkskänslan såg vi i den stelnade före detta lervällingen på vägen tydliga spår av en stor björn som varit på väg åt samma håll som vi och ytterligare lite längre fram såg vi tydliga spår av en fyrhjuling som försvann in i den trassliga ljungen vilket gav en viss ledtråd att något projekt pågått på platsen.
Och så gick vi över stock och sten rakt in i granskogen och så helt plötsligt, bakom en gran, dök det upp - vindskyddet - mitt i skogen på Djupdalshöjden. Helt nybyggt utan klotter och skavanker och med en i princip oeldad eldstad.
Det fanns massor av torr ved och sopigaste yxan hittills (vilket inte är ett dåligt rekord med tanke på alla dåliga yxor vi träffat på under våra utflykter).
Det var ett väldigt fint ställe att tillbringa en majnatt på - djupt inne i granarnas ro - dit vindarna inte nådde.Naturreservatet som faktiskt existerar i verkligheten är som sagt ännu inte uppskyltat och kartlagt men om du vill dit och förhandskika så finns reservatet i detta området (obs ej exakt position vi hade som sagt ingen GPS):

Visa större karta

Jag vill drömma under häggarna

"Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned" skrev Dan Anderson i sin visa Spelmannen eller om det var en dikt från början?

Det ska jag göra nu i en hel vecka sånär som på en förmiddag då plikten kallar in mig för några timmar. Jag ska drömma under häggarna och se på när liljekonvaljerna växer.

Dan Andersson ville i samma visa inte heller gräva jorden eller hugga ved. Jag hatar ved. Fast jag gräver gärna i jorden men så kan jag å andra sidan inte spela fiol speciellt bra.

Tankar för dagen

Igår morse åkte jag till Örebro och lyssnade på P1 "Tankar för dagen" med Claes Hulting där han kort sammanfattat gör lite lätt narr av kurser i Mindfulness och sedan berättar om sina fantastiska stunder av Mindfulness (= sv. Medveten närvaro) när han i tystnad glider fram på vågorna i vinden. Han behöver minsann inga kurser och jag är beredd att hävda motsatsen.
Att vara medvetet närvarande när man i tystnad susar fram på vågor, när man mediterar på en bergstopp eller flyger ballong är ingen som helst jävla konst. Det klarar de allra flesta både med och utan kurser och böcker.
Nej, det är i vardagens brus utmaningen finns. Att vara i medveten närvaro när datorn krånglar och telefonen ringer oavbrutet. Att vara medvetet närvarande när kunderna klagar, disken växer eller när man går till postlådan. Det vill säga att leva i nuet, varje dag, i varje ögonblick - oavsett om man seglar eller gräver diken.

Recykling pond

Idag hjälpte pappa mig med alla slangarna så att filtret blev inkopplat till dammen. Nu åker vattnet runt runt i en evigt kretslopp (eller till jordfelsbrytaren slår till). Det är nu renare när det kommer ut i rännan än när det snurrar in. Spana in den superhäftiga retro-rännan. Den där gamla hängrännan har stått lutad mot en rönn i nåt år och före det har den haft en tvivelaktig skräptillvaro och vandrat runt i diverse skrothögar och det är egentligen ett mirakel att den fortfarande fanns och lyckats gömma sig från soptippstransporterna. Nu är den återanvänd mega och det blev bara så jävla bra.
För den som undrar så är nästa projekt i dammbygget: "Kamouflera den svarta plasten"

Dammarbete pågår

Har jag glömt bort mitt dammprojekt undrar den uppmärksamme bloggföljaren? Om jag har någon men ICKE!

Grejen är omvänd- jag är helt fixerad vid trädgården den här tiden att jag glömmer bort min blogg. Efter att jag rensat dammen från ett antal kilo lönnlöv fick den en liten fontän av pappa i väntan på att själva filteranordningen skall anslutas. Den har också fått ett blått porslinsäpple till lust samt en stor sten av vitkvarts.
Sittbänken är nyrenoverad och nymålad men placeringen är inte definitivt klar.
Skottkärran symboliserar att "arbete pågår" och den har nyligen transportera jord till en röd pion som jag flyttade igår helt emot alla regelverk om "flytt av pion".