Spring i benen

Äntligen har jag kommit ut ur dimman och känner att jag har spring i benen igen. Blytyngderna i benen är borta och det rullar på.
Nu ska jag skärpa upp mig på allvar och köra så det ryker tills snön kommer.

Nittälvsbränna i Nittälvsdalen - filmen

Producent: pappan

Haglöfs återkomst

Haglöfs är tillbaka från äventyret och det var inte i landet Narnia de befann sig utan på ett betydligt mer jordnära ställe. Brofallet! Inga enhörningar där utan endast en bitvis demoniserad bordercollie.
Byxorna hade förmodligen legat på en stol där jag sedan ovanpå dessa travat en ge-bort-hög till min syster när jag tog tag i stiljten i min garderob. Sedan stuvade jag ned denna hög i en kasse och sedan åkte de med i botten av plastpåsen till Brofallet tillsammans med diverse linnen och märk väl ett par kamoflagefärgade byxor.

När lilla systern läste på denna blogg att Haglöfsbrallorna var på rymmen sms:ade hon faktiskt den något vaga formuleringen att hon hade fått med ett par byxor där med "nåt märke på". Nåt??
Jag svarar då:
- Att dom fläckiga är det meningen att du ska få (underförstått kamoflagefärgade, men hur kul är det långa ordet att skriva i ett sms?) - varvid lilla systern tittar ned på de alltigenom stålgrå Haglöfs byxorna och tänker något i stil med:
- Vilka fläckar? De här verkar ju skapligt rena men det kanske att det finns nån fläck om man tittar efter?

Efter en muta som ett nytt underställ inför vinterns uteliggarnätter lyckades jag prångla hem mina favoritbyxor igen, fast först fick de en exkursion bland havsdjur i Olsofjorden. Det vill man ju inte missunna någon inte ens ett par byxor. Men de är nu tillbaka helt o-fläckade som alltid. Fast de kan ju tröttna igen på min garderob och rymma en annan gång....

Nittälvsbränna i Nittälvsdalen i September

Det gick förvånansvärt snabbt att ta sig dit trots några mil grusväg. På nysladdad väg och med lite lätt sladd i kurvorna stannade vi vid Naturreservatsskylten vid Nittälvsbrännan runt 17:45. En kortare promenad över en lite myr och en bro över Nittälven och så var vi snart framme vid Vindskyddet.


Det var ett vackert litet vindskydd gjort i tryckimpregnerade stockar och med tak av tjärpapp, men det är en sak som förbryllar mig. När länsstyrelsen gör sig så mycket omak med att göra en stig, transportera ut virket, kosta på att bygga ett på utsidan snyggt vindskydd så varför göra så att det går att använda det?

Det gick inte att sova i det för det var endast smala britsar runt om, det gick inte att stå rak i det trots att jag bara mäter 163 cm utan man slog i huvudet hela tiden och det gick inte ens för mig att sitta på bänken längst in för taket var så lågt. Det gick att ha sakerna i det om man gick böjd.

Eldstaden var nedsänkt i marken och hur kul är det att sitta runt en eld som befinner sig en halvmeter ned i marken? Det kunde vi dock råda bot på. Stora stockar lades som "golv" sedan var det bara att elda på för det blev pluspoäng på den torra veden, sågbocken och den till vindskyddet tillhörande sågen som för ovanlighetens skull gick att såga med.

En riktigt fin höstkväll fick vi till det porlande ljudet av Nittälven men tyvärr inga ylande vargar trots att vi befann oss mitt i Ulriksbergsreviret. De enda som ylade under kvällen var systern och hunden som hjälpte till.

Natten var helt perfekt med en stjärnklar himmel och när vi låg där i mossan med en kristallklar stjärnfylld himmel som tak gjorde det inte så mycket att länsstyrelsen gjort sånt löjligt vindskydd.

Mer bilder finns på Picasa

Tantvarning eller Blomman som vägrade ge upp

Nu är det tantvarning á la Allers veckotidning på allvar. Men det skiter jag i.

Jag lägger upp bilden på min Saint Paula iallafall för denna blomma är ett unikum.

Från början bestod den av fyra stycken rosetter och har i princip blommat sedan jag köpte den - det är säkert snart 10 år sedan? Jag vet inte varför jag köpte den, eftersom jag inte ens gillar Saint Paulor men det var väl nåt extrapris? Jag kan ha satt om den nån enstaka gång under denna tid men det är osäkert.

Denna lilla krukväxt har blommat så gott som oavbrutet sedan jag köpte den men....


Förra sommaren blommade den värre än vanligt. Jag har aldrig sett dess like ens i de finaste blomsteraffärer.
Efter den orgien kroknade den faktiskt och två och en halv rosetter gav upp. Den såg riktigt risig ut och jag tänkte att nu är slutet nära.
Den fick flytta upp till övervåningen på nåder och där är det inte nån lek att vara krukväxt vill jag lova. På övervåningen råder det undantagstillstånd .

Men ta mej tusan om den inte drog igång och blommade igen och på den enda överlevade rosetten (det sitter kvar en till halvvissnad i krukan ) så blommar den igen med massor av djuplila blommor.

Den vägrar att ge upp! Jag ska revidera min inställning till Saint Paula. Vilken fighter!

På vandring

Idag har jag fått tillfälle att testa mina nya kängor. Över ett sanslöst stenigt Fulufjäll har fått bekänna färg och de klarade testet. En vacker höstdag gick vi i år runt Njupeskärs vattenfall istället för fram till det som vi gjort förut. Jag har en vandrerska i blodet och ordentliga skor, men tillbringar för det mesta mina dagar på kontor... Jag borde gå mer, oftare och längre.
Snälla finns det ingen som vill ge mig lön mot att jag vandrar?

Om nu bilderna hamnar hur som haver i detta inlägg beror det på att jag testar från mobilen. Det kanske inte blir nåt alls...

Tretton och en halv månad extra om året

Jag hör ibland talas om personer som endast behöver sova runt fyra- fem timmar per natt och jag är grymt avundsjuk på dessa. Själv behöver jag åtta timmar för att må bra, jag klarar mig på sju om det kniper men då måste jag sova ifatt på helgen.
Om jag klarade mig på fem skulle det innebära 21 timmar mer i veckan att göra saker på. Jag skulle till exempel kunna se på 10 långfilmer i veckan och det bara på en vecka.

Eller jag skulle på denna tid ha möjlighet att skaffa mig ett extraknäck på halvtid eller läsa halvfart på universitetet.

På ett år skulle det innebära 1092 timmar vilket är drygt 45 dygn! Det är ju för fan en och en halv månad!

Tänk om man hade en och en halv månad mer tid om året!

Vad skulle jag börja räkna på det här för ?

Livet är orättvist...

Gud vad trött jag blir – måste gå och lägga mig…. 8-/

Ingen fårskalle

Jag har räknat får hela sommaren - en gång om dagen. Baggen Andreas med de stora hornen och jag har blivit kompisar trots att jag inledningvis har en förfärlig respekt för djur med horn. Vi respekterar och känner varandra efter en del inledande missförstånd.
Idag kom beviset att får är betydligt smartare än säkert många tror.
När jag går in i hagen är det tämligen odramatiskt. Fåren sköter sitt, jag kollar läget och går hem igen. No big deal! Vi vet var vi har varandra.

Idag bröt jag mot mönstret och hade en (för fåren) vilt främmande man med mig in i hagen med kopplad hund och då blev det liv i luckan.
Baggen Andreas upptäckte direkt att här var det något som inte stämde, den där snubben var ny och den ska vi kanske ta och kolla upp (ev. smälla på om det behövs?)

Jag fick uppbringa allt mitt mod och som Cesar Millan skulle ha uttryckt det "lugn, energi och bestämdhet" för att rädda min vän.
Baggen gjorde ett gott jobb även om det just i detta fall inte var önskvärt. Fast han "bara" är ett litet (nåja!?) får av hankön tog han ansvar för sin lilla flock och gick fram för att jaga bort inkräktaren.
Vilken kille! Man måste beundra honom...

Jag vet att jag har en trädgård

Idag har jag satt krokusar i blandade färger, röda tulpaner och en massa narcisser. Genom att skriva här på bloggen finns det åtminstone en liten chans att jag åtminstone minns ATT jag satte lökar när våren kommer. Fast jag tvivlar på att jag kommer att minnas VAR jag satte dom?

Jag har köpt en bok om hjärnan som heter "Välkommen till din hjärna" med underrubriken "varför du glömmer var du lagt bilnycklarna men inte hur du kör".

Intressant. Jag har iallafall inte Alzheimers. Om man glömmer var man har lagt glasögonen har man "bara" taskigt minne men om man glömmer att man HAR glasögon överhuvudtaget så har man Alzheimers. Nu har jag i och för sig inga glasögon (än!) fast armarna snart inte räcker till för det finstilta men ändå....

Jag skulle kunna formulera det så här att jag VET att jag har en blogg men jag har inte fullständig koll på vad jag skrev, typ! Beträffande lökarna är gränserna något mer diffusa...

Allt går - även det omöjliga

Jag är inte världens snabbaste. Jag är inte heller världens händigaste. Fast jag är en envis jävel och trots min melankoliska läggning optimist i grunden. Jag tror att allt går även det omöjliga som dock tar lite längre tid.
Det sistnämda har jag sannolikt ärvt av min far som så länge jag kan minnas nästan aldrig (?) säger att "det går inte". Den parollen har jag bestämt mig för att leva efter. Det är klart att "det går" på nåt jävla vis och det gäller bara att komma på hur!

Nu har jag tillsammans med min pappa som rådgivare byggt ett balkongräcke. För en snickare är det förstås en löjlig sak att bygga ett balkongräcke men för mig är det en prestation i klass med Hjulsjöjoggen. Det tog sin tid för det var mycket "tänk" innan jag var igång men nu är det nästan färdigt. Det är bara lite lister som ska på nedefter för att hålla spjälorna på plats. Till våren skall det bli ett trallgolv och så ska jag och resten av familjen skall sitta där och äta frukost på söndagmornarna.

Klosstjärn igen

Pappa har gjort en liten film och lagt ut på Youtube från utflykten i Klosstjärn. Måste bara lägga ut länken här också:



Klosstjärn 2009 på YouTube

Galna springsjukan

Den här veckan fick jag ett infall. Akta er för såna...
Jag bestämde mig för att hålla i när jag ändå var i farten liksom. Istället för att ta ett sedvanligt träningspass så här veckan efter tjejmilen tänkte jag att jag kan väl lika gärna springa Hjulsjöjoggen när det ändå är ganska nära där jag bor.
8,2 kilometer var ändå 1,8 kilometer mindre än förra veckan. Hur svårt kan det va?

När jag anmälde mig tyckte mina kompisar i sekretariatet att jag skulle springa i tävlingsklassen (det var inte så många med där var argumentet) och jag tänkte att det kvittar väl det är ju 8,2 km lik förbannat.
- OK sa jag, bara ni är kvar när jag kommer tillbaka.

Sen gick starten och de flesta försvann bakom första kröken och jag blev nästan helt ensam i skogen direkt 8-/.... som tur var hade byföreningen gjort fina pilar som visade vägen .
Det var upp och ned hela tiden, halkiga träbroar, sunkig myrstig så det klafsade om skorna (de blir aldrig vad de varit). Inte en endaste trumorkester utan bara stock och sten. Men jag kämpade på. Upp och ned. Upp och ned

Jag kom i mål! På 50 minuter och 3 sekunder men hade nära döden upplevelser de sista två kilometrarna. Aldrig mer att jag gör om detta tänkte jag vid 6 km.
Först domnade händerna, sedan släckte termostaten ned och jag blev kall i ansiktet och jag började befara att det skulle bli synen nästa och att jag inte skulle se målet när jag kom fram, OM jag kom fram. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv.
Fast märkligt nog kunde jag formulera hela meningar efter målgång.... talet kanske ger upp sist?
- åtminstone på dig skulle vissa säga...
Vättern runt är "a walk in the park" jämfört med denna pina.

Jag kom tvåa från slutet vilket är helt amazing. Fattar nì? JAG KOM INTE SIST!!!

Jag fick till och med pris och valde 1 kg svenskfångade kräftor. Det gick alltså till och med på plus vilket gjorde att jag tog mig hem och i ett svagt ögonblick lovade min svåger att vi skulle vara med nästa år igen. Jag behöver antagligen en mycket kompetent psykiatiker eller terapeut...

När jag kollade statistiken på pulsklockan (denna fantastiska pryl) konstaterade jag att jag hade 3 slag över det jag tidigare satt som max puls(!?). Nu fick jag ändra till 194. Det innebär att jag i snitt av senast satta maxpuls sprang i låg på 91% av den.

Nästa år tycker jag att man ska ha en ny klass.
Tröttast i mål vinner.

Rödvin istället för vaccin

Jag tänker naturligtvis inte vaccinera mig mot H1N1 dvs den nya influensan. Dels för att sjukdomen i de flesta fall är ganska harmlös och detta kan man ställa mot att vaccinet minst sagt innehåller en hel del tvivelaktiga ingredienser. Den som följt min blogg vet att jag läser det finstilta på maten jag köper och på det jag stoppar i mig och ett vaccin ska trots allt injeceras direkt i blodet utan att passera resten av systemet. Vaccinet är dåligt testat och vissa anser att det orsakar mer sjukdom och död än själva sjukdomen. Med alla vaccin ska man överväga risken mot nyttan.

Vaccinet innehåller en hel del tvivelaktiga saker.
Förutom nåt som kallas Skvalen som är samma ämne som redan finns i vår hjärna och gör att hela immunförsvaret går igång och angriper allt det ser, ska det nya vaccinet tydligen innehålla bland annat följande:

Polysorbat 80, något som innehåller etylenoxid vilket är giftig att inandas. Ämnet irriterar både huden och andningsapparaten och inandning kan göra att lungorna vätskefylls flera timmar senare.
Tiomersal, vilket innehåller kvicksilver, ett av jordens giftigaste ämnen.
Fosfater, bland annat dinatriumvätefosfat som sägs vara mycket giftigt för vattenrelaterade organismer och kunna orsaka högt blodtryck, sämre sköldkörtelfunktion, höjt blodsocker, myrkrypningar, sömnlöshet och muskelsmärta.

Kan man då skydda sig på annat sätt?
Anledningen till att vissa dör som inte tillhör någon "vanlig" riskgrupp av den här influensan (även om det är i sin helhet i antal räknat är mindre än vid en vanlig influensa) beror på en överproduktion av cytokiner. Cytokinstormen angriper vävander och skadar lungorna. Unga människor producerar ofta mer cytokiner som ingår normalt i vårt immunförsvar. Det finns en studie - även om den inte är helt bevisad - som ändå pekar mot att viss kost kan hämma cytokinstormen. Det är grönt te, äpplen, granatäppel-juice, rödvin, gurkmeja, svartpeppar, vitlök, e-vitamin och kokosolja.
Allt detta utom granatäpplen finns i mitt kylskåp!

För att hindra smitta ska man dessutom bland annat sova ordentligt, äta näringsriktig mat, öppna fönstret på jobbet inte minst(!), skölja näsan varje dag (där kom den igen) och gärna äta tillskott på främst D-vitamin som i senare forskning anses skydda mot infektionssjukdomar. (Det skulle bland annat förklara varför nordliga länder oftast drabbas av influensa, förkylningar och kräksjuka företrädesvis vintertid)

Denna länkade sida är nog det mest intressanta och väl sammanfattade sida jag hittills läst om influensan:
"Vad du inte visste om svininfluensan"

Rubriken på dödsattesten

Om en man som har svår cancer får svininfluensa och sedan avlider efter fem dagar. Har han då dött av svininfluensa kan jag inte låta bli att undra? Eller vad står det egentligen i dödsattesten? Kvällstidningar vet att sätta rubriker.

En gång stod det att en "MC-förare fastnade i elledning" och då tänker åtminstone jag att det var helvete vad han måste ha kört fort när han vurpade som hamnade långt uppe bland elledningarna. Men så var det inte om man läste inne i tidningen. Det var en person som arbetade upp i stolparna med elledningarna men som körde motorcykel på sin fritid. Ordet MC har minst sagt använts lite slarvigt i detta fall och många andra.

I vår lokaltidning stod en rubik för ett par veckor sedan efter ett synnerligen tragiskt fall då en ung kille körde crosscykel på regnvåt asfalt och enligt vittnen var klapp-kanon - full som en kastrull tidigare under natten att "En man död i Motocross olycka"!? Det borde väl ha stått "En man död i fyllekörning" eller något likande?

Och tillbaka till svininfluensan. Med ovanstående logik undrar jag. Den där långtradarchauffören i Norge som uppgavs ha dött av svininfluensan under färd. Krockade han eller?

Tjejmilen 2009

Jag sprang en mil i söndags tillsammans med nästan 30000 andra tjejer. Tjejmilen 2009. Det gick över förväntan måste jag ändå säga. Jämt fint tempo hela banan runt som tog 1 timme och 10 minuter. Det kändes väldigt bra hela vägen. Kunde till och med föra ett normalt samtal med min löparkompis och kollega och detta fortfarande när vi var nära mållinjen.
En lyckad dag. Jag kanske inte är i så usel form trots allt?