Jag tycker om att ha rätt. Att dessutom ha rätt långt före alla andra (nåja?) känns ännu bättre. När alla light och lätt produkter invaderade marknaden någon gång under åttiotalet för att sedan expandera intill vanvett fortsatte jag att köpa riktigt smör (bregott), vanlig grädde, jag vacklade ett tag på mjölken eftersom jag var väldigt ung när lättmjölken dök upp men återgick i vuxen ålder till standardmjölk (helst ekologisk) alternativt gammaldags mjölk, vanlig fil, vanlig youhurt, feta goda ostar, letar efter fläskkotletter med bredaste fetranden som jag aldrig skär bort (det är ju godast på hela kotletten) och så vidare. Jag gick aldrig på den där light-cirkusen för jag kände intuitivt på mig redan som tjugoåring att naturligt är att föredra. Jag köper i princip aldrig light eller lätt med undantag av cremefraiche ibland då den 20% passar bättre i vissa kalla såser.
Man blir inte tjock av smör och grädde hävdar jag bestämt, det är något annat som gör oss tjocka. Jag är inte tjock. Jag har ett BMI på 21.
http://www.markazits.com/diet/bmi.php
Jag har tre äldre arbetskamrater (en har nyss gått i pension), som är smala som spett båda två med samma filosofi.
Jag äter gärna efterrätter med grädde, semlor och bakelser med mycket grädde dock inte alltför ofta men lite då och då.
Jag äter i princip aldrig godis (lite nougat eller mjölkchoklad ibland) och jag äter i princip aldrig snabbmat av typen tillbehör pommes frites (urk), jag äter aldrig chips, ostkrokar, snacks och sånt där prazzel. Jag dricker aldrig läsk. Måttligt med vin och öl däremot och glass någon gång emellanåt efter att ha läst ordentligt på innehållsförteckningen. Glass är rena kemikaliebomberna och t.o.m. krav glassen är ett gränsfall för att betraktas som föda och inte som tapetklister. (Men återigen alltid gräddglass om det nu ska vara glass. Vad det står på innehållsförteckningen på lightförpackningen med glass (om den får plats) vill jag inte ens tänka på.)
För att i viss mån kompensera det vita på det rimmade sidfläsket (härdat fett direkt från en gris finns det trots min ovanstående svada anledning att behandla med viss försiktighet) så steker jag i bra olivolja, använder olivolja till dressing, äter mycket fet fisk (och kapslar med omega3 när jag slarvar med fisken) och nötter för jag tror på att man ska hålla balans mellan det goda och det dåliga kolestorolet.
Vi har lätt och light affärerna fulla men samtidigt stora hyllor med chips, godis, dricka och snacks och svenskar blir bara tjockare och tjockare.
Det beror enligt mig på fel sorts fett (transfett, manipulerat fett, tillsatser) och framförallt för mycket mat alldeles för ofta.
Många människor äter inte bara när de är hungriga eller riktigt sugna utan de äter mest hela tiden. Av ohejdad vana och utav att vår kultur ända sedan vi är små programmerar in att om du är ledsen stoppa nåt (napp) i munnen.
Många människor äter också tills de blir riktigt proppmätta varje gång istället för att äta tills de inte längre är hungriga. De blir besvikna om de går på restaurang och portionen bara gör så att de inte längre är hungriga.
- Jag blev inte mätt, klagar de.
Om man då dessutom fyller magen med ganska tomma kalorier så kommer hungern tillbaka efter några timmar.
Den som har ätit ett lass med raggmunk gjord på standardmjölk, stekta i smör och adderat stekt sidfläsk och druckit standardmjölk till blir i vissa fall inte hungrig igen på ett helt dygn.
För grejen är ju den att bara för att det heter light-chips är det inget bra sällskap framför tv:n vilket jag misstänker att många åtminstone försöker inbilla sig? Det är ju light och "bara" 2% fett står det på påsen som dessutom innehåller ett antal E tillsatser och massor med helt tomma kalorier och kolhydrater. Sedan är det ju lätt och lagom på kvällsmackan och lightost bara 19% fett vilket gör att det kanske bli både en och två mera än man behövde?
Nu börjar vetenskapen så sakteliga komma på det här tjugo år senare även om det sitter långt inne. För det går fortfarande långsamt.Etablissemanget som har investerat mycket prestige i de fettsnåla kostråden kommer troligen att få erkänna gigantiska missbedömningar. Det finns därför en risk om man utser redan kolhydratfrälsta dietister och andra från den gamla skolan till arbetsgrupper och forskningsprojekt. Kanske de enbart kommer att kämpa för att slippa erkänna sina misstag? De är sannolikt inte rätt personer att förutsättningslöst närma sig frågeställningen?
Nyligen fick en avskedad läkare upprättelse då hon sa till sina diabetespatienter att fett är helt ok att äta men undvik vitt ris, vit pasta och potatis. Etablissemanget och trångsynta dietister gick fullständigt i taket.
Doktor Dahlqvists blogg kan jag verkligen rekommendera
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika
Också bra:
http://www.fatlies.net/
Jag är helt övertygad om att det här ämnet inte är uttömt. Min intuition säger mig att det kommer mera. Jag tänker med andra ord vispa min grädde, ta ordentligt med fet kravmajonäs på räkmackan och äta en och annan pannacotta till efterrätt. Rena rama hälsokosten om ni frågar mig.
På den här dieten förändras tillståndet hungrig till inte längre hungrig ganska omgående och tro mig. Man står sig - länge.....
Avslutningsvis vill jag citera Lars-Eric Litzfeldt från presentationen av sin bok "”Ät fet mat – bli frisk och smal” (som jag inte läst - än)
"Det är det här som är förklaringen till att eskimåer och massajer hållit sig smala och friska. De har inte ätit vare sig lättmargarin eller andra nyckelhålsmärkta och smaklösa lightprodukter! "
Bingo!
tisdag 29 januari 2008
söndag 27 januari 2008
Guldkompassen
Förra söndagen som var en riktig ap-dag med mycket övrigt att önska så gick jag på bio på kvällen. Guldkompassen och jag blev fullständigt betagen av denna vackra filmskapelse och helt plötsligt öppnades återigen porten till mitt inre barn.
När jag var i tio-elvaårsåldern läste jag C.S. Lewis med stor fascination och levde länge i en föreställning om att det skulle finnas alternativa världar och att jag när som helst skulle hitta den sprickan i vår värld som skulle leda mig dit. Till en annan paralell värld. Jag skrev till och med egna berättelser och uppsatser i skolan på temat.
Fast efter det har jag aldrig varit speciellt road av Fantasy genrén och den eventuella sprickan mellan världarna stängdes någongång under de tidigar tonåren. Jag har inte läst mycket fantasy sedan dess med några ett trevande undantag. Jag tyckte mycket om Liam Hearns tre böcker om Takeo i "Över näktergalens golv", "Under lysande måne" och "På en kudde av gräs".
Sagan om ringen - vår tids gigant i genrén förstod jag mig aldrig på, den berörde mig inte det minsta och lyckades aldrig ta mig igenom den första boken ens en gång. Filmerna vilka frestade med att erbjuda en lättsmält genväg visade sig vara en alldeles för slabbig historia för min smak.
Jag blundade mig igenom hälften på grund av frossandet i alla långa krigsscener som jag ser som utomordentligt tråkiga och alldeles för långrandiga.
Fantasy var inte intressant alls fram till nu. Sprickan mellan världarna står nu åter öppen och jag hoppas att den aldrig stängs igen.
31 år senare och nu bara älskar jag berättelsen om Lyra (väl gestaltad av Dakota Blue Richards) i Guldkompassen. I en värld så lik men ändå olik vår. Filmen är baserad på en annan triologi om "den mörka materien" av Bill Pullman. (Jag måste givetvis läsa böckerna).
Filmen är i viss mån och böckerna ska tydligen vara mycket stark kritiska mot den auktoritära religionen styrd av dogmatiska regler och översittare som anser sig ha svaren på vad som är bäst för människor. Därför är filmen bannlyst av många religiösa samfund och tydligen även Katolska kyrkan vilket får en att funderar både en och två gånger om man sett filmen. Det blir liksom att välja den andra "onda" sidan i filmen. Den sidan som vill utöva kontrollen och ha tolkningsföreträdet för Gud.
Bill Pullman ska visst vara ateist men som jag ser det har ifallafall den första filmen ett djupt liggande andligt tema i och med att vi alla består av något som man kallar för "stoft" och att det är detta stoft som binder oss samman med vår själ, våra medmänniskor och andra världar. Detta stoft vill inte Magisteriet kännas vid utan istället försöker man kapa av förbindelsen med stoftet eftersom kapande skulle innebära att vi förlorar förbindelsen med det eviga, med det som är och Magisteriet skulle få makten att styra över människors (vår) vilja (och tro?). Känns det igen?
Jag kan verkligen rekommendera denna saga!
www.guldkompassen.se
Sedan var det en sak till med den här filmen som är betydligt mer pragmatisk. Kläderna! Jag skulle kunna bli designer imorgon dag och det är precis sådana där kläder jag skulle vilja göra göra. Zyjenarna i filmen är underbart klädda enligt mitt sätt att se på kläder. Lyras fantastiska tröja ska jag definitivt återskapa men det ska det handla om en annan dag.
När jag var i tio-elvaårsåldern läste jag C.S. Lewis med stor fascination och levde länge i en föreställning om att det skulle finnas alternativa världar och att jag när som helst skulle hitta den sprickan i vår värld som skulle leda mig dit. Till en annan paralell värld. Jag skrev till och med egna berättelser och uppsatser i skolan på temat.
Fast efter det har jag aldrig varit speciellt road av Fantasy genrén och den eventuella sprickan mellan världarna stängdes någongång under de tidigar tonåren. Jag har inte läst mycket fantasy sedan dess med några ett trevande undantag. Jag tyckte mycket om Liam Hearns tre böcker om Takeo i "Över näktergalens golv", "Under lysande måne" och "På en kudde av gräs".
Sagan om ringen - vår tids gigant i genrén förstod jag mig aldrig på, den berörde mig inte det minsta och lyckades aldrig ta mig igenom den första boken ens en gång. Filmerna vilka frestade med att erbjuda en lättsmält genväg visade sig vara en alldeles för slabbig historia för min smak.
Jag blundade mig igenom hälften på grund av frossandet i alla långa krigsscener som jag ser som utomordentligt tråkiga och alldeles för långrandiga.
Fantasy var inte intressant alls fram till nu. Sprickan mellan världarna står nu åter öppen och jag hoppas att den aldrig stängs igen.
31 år senare och nu bara älskar jag berättelsen om Lyra (väl gestaltad av Dakota Blue Richards) i Guldkompassen. I en värld så lik men ändå olik vår. Filmen är baserad på en annan triologi om "den mörka materien" av Bill Pullman. (Jag måste givetvis läsa böckerna).
Filmen är i viss mån och böckerna ska tydligen vara mycket stark kritiska mot den auktoritära religionen styrd av dogmatiska regler och översittare som anser sig ha svaren på vad som är bäst för människor. Därför är filmen bannlyst av många religiösa samfund och tydligen även Katolska kyrkan vilket får en att funderar både en och två gånger om man sett filmen. Det blir liksom att välja den andra "onda" sidan i filmen. Den sidan som vill utöva kontrollen och ha tolkningsföreträdet för Gud.
Bill Pullman ska visst vara ateist men som jag ser det har ifallafall den första filmen ett djupt liggande andligt tema i och med att vi alla består av något som man kallar för "stoft" och att det är detta stoft som binder oss samman med vår själ, våra medmänniskor och andra världar. Detta stoft vill inte Magisteriet kännas vid utan istället försöker man kapa av förbindelsen med stoftet eftersom kapande skulle innebära att vi förlorar förbindelsen med det eviga, med det som är och Magisteriet skulle få makten att styra över människors (vår) vilja (och tro?). Känns det igen?
Jag kan verkligen rekommendera denna saga!
www.guldkompassen.se
Sedan var det en sak till med den här filmen som är betydligt mer pragmatisk. Kläderna! Jag skulle kunna bli designer imorgon dag och det är precis sådana där kläder jag skulle vilja göra göra. Zyjenarna i filmen är underbart klädda enligt mitt sätt att se på kläder. Lyras fantastiska tröja ska jag definitivt återskapa men det ska det handla om en annan dag.
lördag 19 januari 2008
Salladsgodis
Ta en bit halloumi och stek i en teflonpanna. Ingen olja behövs det blir faktiskt bättre utan. Ta en påse blandad sallad (om det inte är säsong för egen) gärna en variant som innehåller ruccola. Strö ut salladen på en tallrik fördela den stekta halloumin ovanpå. Halloumin ska var stekt så att den är brun. Koka ett ägg så löskokt det går (precis så att det går att skala det) eller pochera det om du är händig, Orkar du varken koka eller pochera så skit i det då men separera gulan från vitan och använd gulan.
Dela några kärnlösa vindruvor (fanns perfekta ecologiska kravmärkta i vår ica butik häromdagen) eller ekologiska körsbärstomater och kasta ut över tallriken lite huller om buller. Ringla över flytande honung, lite balsamvinäger alternativt pressad lime/citron samt ringla på god olivolja. Slutligen dela det LÖSkokta ägget mitt över så att det klafsar ner sig i den där härligheten (eller bara en rå äggula) och njut.
Det här kan säkert varieras? Lite hackad chili skulle nog inte vara helt fel.
Dela några kärnlösa vindruvor (fanns perfekta ecologiska kravmärkta i vår ica butik häromdagen) eller ekologiska körsbärstomater och kasta ut över tallriken lite huller om buller. Ringla över flytande honung, lite balsamvinäger alternativt pressad lime/citron samt ringla på god olivolja. Slutligen dela det LÖSkokta ägget mitt över så att det klafsar ner sig i den där härligheten (eller bara en rå äggula) och njut.
Det här kan säkert varieras? Lite hackad chili skulle nog inte vara helt fel.
söndag 13 januari 2008
Varglöften
Jag har ännu ett löfte och det är att skriva minst ett debattinlägg alternativt en insändare i månaden (fast helst ett i veckan) för rovdjur i allmänhet men för varg i synnerhet. En liten klick människor gör allt för att få till stånd en utrotning av vargen och vissa hatar den urskiljningslöst. Jag har själv fått ett antal telefonsamtal från diverse knäppisar som är oförskämda och provocerande enbart för mitt engagemang för rovdjuren. En snubbe som säger sig heta Torsten Victorin har ringt flera gånger och säger att han ska skjuta alla vargar och lägga ut gift. Att jag är dum i huvudet som tycker att vi ska ha varg i landet. Om det är ett påhittat namn eller inte vet jag inte.
Dessbättre har jag också fått uppmuntrande brev och mejl för samma sak, människor som precis som jag är oroliga för varghat, ett hat mot vår natur. Ett han som många inte inser existerar och ser vidden av.
Idag skrev jag ett inlägg på arbetarbladets hemsida. I övrigt går det lite trögt med löftena fast jag har ätit ganska bra men motionen blir det lite si och så med. Det har ju regnat så inihelvete den sista tiden vilket medför att det är precis kolsvart när jag kommer hem från jobbet. Och även om det varit ljust hade det inte hjälpt då det är precis svinhalt med regnet på isen. Idag har jag dock gått en långpromenad på ca en och en halv timma.
Dessbättre har jag också fått uppmuntrande brev och mejl för samma sak, människor som precis som jag är oroliga för varghat, ett hat mot vår natur. Ett han som många inte inser existerar och ser vidden av.
Idag skrev jag ett inlägg på arbetarbladets hemsida. I övrigt går det lite trögt med löftena fast jag har ätit ganska bra men motionen blir det lite si och så med. Det har ju regnat så inihelvete den sista tiden vilket medför att det är precis kolsvart när jag kommer hem från jobbet. Och även om det varit ljust hade det inte hjälpt då det är precis svinhalt med regnet på isen. Idag har jag dock gått en långpromenad på ca en och en halv timma.
onsdag 2 januari 2008
Nyårslöften
Nytt år och dags att summera och planera. Jag är en person som ger nyårslöften - gärna flera stycken och i viss mån samma sak år efter år tills jag känner att jag har uppnått målet.
Det fina med nyårslöften är att jag ger dom till mig själv och om det visar sig efter att året är slut att jag inte har hållit ett eller flera av mina löften så har jag ingen att klaga på mer än mig själv. Fast det är väl dumt att klaga på sig själv för jag gjorde så gott jag kunde och sedan ger jag samma löften igen. Nytt år och en tom kalender. (Jag älskar förresten nya almanackor som ingen ännu har skrivit i)
Några saker har uppnåtts genom åren som gått. Jag har t.ex.
-slutat att skynda mig
-jag har slutat att oroa mig (helt kan man väl aldrig klara det löftet men i det stora hela har jag klivit av oros-gunghästen)
- jag har hittat balans.
För mig, för jobb, fritid, sömn, vaka, arbete, nöjen, ensamhet och umgänge. Denna balans tog ett antal år kan jag säga, jag har haft det löftet i flera år nu. Balanskravet lade jag till handlingarna alldeles nyss eftersom jag känner att det är i hamn på något vis. Jag har en bra balans i mitt liv.
Jag har nu ett antal nya löften.
Ett är med från förra året men som inte fick godkänt. Det är att äta bättre och nyttigare mat - här är jag ganska nära men slarvar fortfarande aningen för mycket för att få godkänt. Det handlar om att äta ännu mer grönt och ännu lite enklare till vardags.
Nytt löfte är att jag ska bli lite mer om mig och kring mig när det gäller min fasad som ibland är väl sunkig. Min fasad var väldigt i fokus när jag var runt 20 år och vägrade att gå osminkad till postlådan ens en gång, fast då var insidan fortfarande ett kaos vilket gjorde att jag insåg när jag närmade mig 30 år att jag börjat i fel ände liksom. Vem har inte gjort det?
Idag - när min insida är i balans, relativt lugn och stabil kan jag med en annan tillförsikt manifestera mitt inre i det yttre. Jag vet inte riktig hur det blir när det är klart men det finns i alla fall en idé som jag ska jobba med. Började lite lätt redan inför 2007 då jag som ett nyårslöfte gav att jag skulle handla mer kläder under det kommande året och jag har nog levt upp till en del. Gör dock fortfarande vissa felköp då jag inte är van att handla kläder.
Det kan handla om att inte slarva så mycket med hår och hy och framförallt att bli ännu mer fysisk. Vid snart 44 år är det dags att bestämma sig för vilken väg jag ska ta angående fysisk aktivitet. Jag har en vision om att bli i toppform igen och utan att precis cykla Vättern-runt (tre varv räckte men man vet ju aldrig) ändå bli i samma goda författningen igen.
Jag ska också meditera mer och ägna mig mer åt det andliga under kommande år. Jag ska bli bättre på att fira mina högtider. Solåret med start första februari. Imbolc mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning. http://www.healinghappens.com/wheel.htm
Glöm inte att se över dina mål och ambitioner. Undvik löften som innehåller ordet INTE om du vill sluta röka är det bättre att lägga ett löfte som är bejakande t.ex. jag ska ta bättre hand om min hälsa.
Ett nytt år är ett utmärkt tillfälle att gå igenom sina livsmål och januari som följer är en månad som är väl lämpad för att bygga upp motivationen. Det är fortfarande mörkt, den är händelslös i det stora hela (lite baksmällig så där efter alla helger) och eftersom pengarna ofta är slut redan i mitten av månaden finns det utrymme att ägna sig åt sig själv.
Det fina med nyårslöften är att jag ger dom till mig själv och om det visar sig efter att året är slut att jag inte har hållit ett eller flera av mina löften så har jag ingen att klaga på mer än mig själv. Fast det är väl dumt att klaga på sig själv för jag gjorde så gott jag kunde och sedan ger jag samma löften igen. Nytt år och en tom kalender. (Jag älskar förresten nya almanackor som ingen ännu har skrivit i)
Några saker har uppnåtts genom åren som gått. Jag har t.ex.
-slutat att skynda mig
-jag har slutat att oroa mig (helt kan man väl aldrig klara det löftet men i det stora hela har jag klivit av oros-gunghästen)
- jag har hittat balans.
För mig, för jobb, fritid, sömn, vaka, arbete, nöjen, ensamhet och umgänge. Denna balans tog ett antal år kan jag säga, jag har haft det löftet i flera år nu. Balanskravet lade jag till handlingarna alldeles nyss eftersom jag känner att det är i hamn på något vis. Jag har en bra balans i mitt liv.
Jag har nu ett antal nya löften.
Ett är med från förra året men som inte fick godkänt. Det är att äta bättre och nyttigare mat - här är jag ganska nära men slarvar fortfarande aningen för mycket för att få godkänt. Det handlar om att äta ännu mer grönt och ännu lite enklare till vardags.
Nytt löfte är att jag ska bli lite mer om mig och kring mig när det gäller min fasad som ibland är väl sunkig. Min fasad var väldigt i fokus när jag var runt 20 år och vägrade att gå osminkad till postlådan ens en gång, fast då var insidan fortfarande ett kaos vilket gjorde att jag insåg när jag närmade mig 30 år att jag börjat i fel ände liksom. Vem har inte gjort det?
Idag - när min insida är i balans, relativt lugn och stabil kan jag med en annan tillförsikt manifestera mitt inre i det yttre. Jag vet inte riktig hur det blir när det är klart men det finns i alla fall en idé som jag ska jobba med. Började lite lätt redan inför 2007 då jag som ett nyårslöfte gav att jag skulle handla mer kläder under det kommande året och jag har nog levt upp till en del. Gör dock fortfarande vissa felköp då jag inte är van att handla kläder.
Det kan handla om att inte slarva så mycket med hår och hy och framförallt att bli ännu mer fysisk. Vid snart 44 år är det dags att bestämma sig för vilken väg jag ska ta angående fysisk aktivitet. Jag har en vision om att bli i toppform igen och utan att precis cykla Vättern-runt (tre varv räckte men man vet ju aldrig) ändå bli i samma goda författningen igen.
Jag ska också meditera mer och ägna mig mer åt det andliga under kommande år. Jag ska bli bättre på att fira mina högtider. Solåret med start första februari. Imbolc mittemellan vintersolstånd och vårdagjämning. http://www.healinghappens.com/wheel.htm
Glöm inte att se över dina mål och ambitioner. Undvik löften som innehåller ordet INTE om du vill sluta röka är det bättre att lägga ett löfte som är bejakande t.ex. jag ska ta bättre hand om min hälsa.
Ett nytt år är ett utmärkt tillfälle att gå igenom sina livsmål och januari som följer är en månad som är väl lämpad för att bygga upp motivationen. Det är fortfarande mörkt, den är händelslös i det stora hela (lite baksmällig så där efter alla helger) och eftersom pengarna ofta är slut redan i mitten av månaden finns det utrymme att ägna sig åt sig själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)